Lars Wilderäng: Höstsol (Massolit 2017)
150 sidor in i berättelsen har vi haft ubåtar i Stockholms skärgård, amerikanska påstås det. Man har hittat ryska kärnvapen i Irak trots att de skulle ha varit förstörda sedan länge. Nazister i Sverige filmar tortyrmord och sänder det på internet, bomber detonerar i samband med en demonstration, det sker gatustrider i Stockholm och där bombas även den ryska ambassaden.

Ja, allt detta är förstås bara början på omsorgsfullt utarbetade planer. Det inträffar terrordåd i Baltikum och i Sverige smyger ryska Spetnaztrupper omkring och saboterar vår infrastruktur. Lyckligtvis finns i Moskva en högt uppsatt man som läcker hemligheter till Sverige och ger oss en gnutta tid att reagera på...

Ryssen kommer visst och hela Gotland är hotat! Under namnet Höstsol mobiliserar Sverige sina trupper för ett försvar mot ryssen, allt dock under förevändning att man skall genomföra en större övning, för inte kan man säga att landet är i krig!

Men det är det! Så sorgligt bara att det faktiskt handlar om något helt annat än lilla Gotland!...

Ett antal personer spelar huvudroller i berättelsen. Vi följer Christian som svensk elitsoldat, numera personlig livvakt åt utrikesministern. Därtill har vi major Johanna som tränar sitt kompani under hyggligt lugna former och plötsligt tvingas köra stridsvagn i krig för att skydda Kalmar. Johannas ex-make, och tillika Christians bror, är beredskapshandläggare i Uppsala. Alla får de från sina respektive positioner och uppdrag se hur vardagen markant förändras till något alldeles särdeles hemskt...

Boken tar slut efter 478 sidor, mitt uppe i berättelsen, men eftersom text på både omslag och baksida flaggat för att detta är första delen (av två tydligen) får man helt enkelt ha överseende med det lite abrupta slutet och med mycket fortfarande hängande oklart. Kärnvapenkrig råder och man kan inte göra annat än att vänta in en fortsättning.

Tom Clancy var på sin tid ansedd som techno-thrillerns mästare, känd för synnerligen tekniska och mycket realistiska romaner om underrättelsearbete och krigföring. Vi har en i sanning värdig arvtagare till den titeln i svenske Wilderäng. Visst är detta en påhittad berättelse, men så värst långt ifrån det fullt möjliga är den kanske ändå inte, tyvärr... Det känns som att detta skulle kunna hända om typ femton minuter...

En väldig massa soldatspråk och tekniktermer skänker trovärdighet och stämning åt storyn, men är samtidigt kanske inte så himla skoj att ta sig igenom i löpande text. Det här blir dock som helhet riktigt spännande ju längre jag läser. Stark trea i betyg.