Robert Arthur: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser: Skräckslottets gåta. (B. Wahlströms 1970)
(Alfred Hitchcock and the Three Investigators in in the Secret of Terror Castle. 1964)

I denna den första boken om de tre vännerna Jupiter, Peter och Bob berättas om hur Jupiter vinner en månads nyttjande av en Rolls-Royce, hur de bildar detektivbyrån Tre Deckare och kämpar för att få regissören Alfred Hitchcock intresserad av deras tjänster. Deckarna vill leta upp ett spökhus för Hitchcock att spela in sin nästa film i. Och den som söker finner...

Tyvärr har ingen vågat stanna en hel natt i spökhuset och grabbarnas besök i huset blir inte långvarit. Fullständigt skräckslagna lägger de benen på ryggen och flyr. Men naturligtvis vill Jupiter Jones lösa mysteriet med Skräckslottet och tvingar sig själv och vännerna till återbesök.

Och de får stifta bekantskap med Den Blå Vålnaden, Viskaren, mystiska ljud och lönndörrar. Den första, men långt ifrån den bästa boken om ungdomsdetektiverna.




Robert Arthur: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser: Papegojans gåta. (B. Wahlströms 1980)
(Alfred Hitchcock and the Three Investigators in The Mystery of the Stuttering Parrot. 1964)

Någon har stulit papegojan Billy Shakespeare. En papegoja som hela tiden sa: Jag är Billy Shakespeare nummer tv-tv-två. Att vara, eller inte vara, det är frågan. Vem har stulit papegojan och vem har lärt den att stamma fram några meningar?

Snart stjäl någon papegojan Lilla Titt-ut, en papegoja vars inlärda tala låter: Lilla Titt-ut har förlorat sitt får och vet inte var hon skall finna det. Gå till Sherlock Holmes!

Ahh, ett mysterium för Tre Deckare. Snart står det klart att sju olika papegojor tillsammans har ledtrådar till en enorm skatt. Men den ena säger konstigare saker än den andra. Hur skall ledtrådarna tolkas och i vilken ordning?

Ett utomordentligt trevligt äventyr för våra vänner. Spännande, skojigt. Som en riktig deckargåta med mystiska ledtrådar... kul!




Robert Arthur: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser: Viskande mumiens gåta (B.Wahlströms 1980)
(Alfred Hitchcock and the Three Investigators in The Mystery of the Whispering Mummy. 1965)

Tre Deckare öppnar dagens post och där finns en önskan från en kvinna att grabbarna skall leta reda på hennes försvunna katt. Andre Deckare Peter Crenshaw vill direkt ringa och meddela att de tar sig an uppdraget, men när de öppnat all post har liksom katt-fallet blivit betydligt mindre intressant. Tre Deckare har nämligen fått brev från självaste Alfred Hitchcock och han ber dem lösa ett problem åt en vän.

Vännen ifråga är en berömd egyptolog och har precis fått hand om en mycket gammal kista innehållande en mumie, en mumie som viskande talar med professorn på ett för honom okänt språk. Vad säger mumien egentligen och hur kan den prata?

Deckarna kastar sig självklart nyfikna över det här fallet istället och undersöker noga mumien och kistan utan att hitta någon förklaring till mysteriet. Så plötsligt börjar mumiefallet även handla om en speciell helig katt och kanske, kanske har de två breven Tre Deckare fått ändå något med varandra att göra?

Lättläst som alltid men med en intressant story som gör berättelsen bättre än många andra Tre Deckare-äventyr.




Robert Arthur: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser: Gröna vålnadens gåta (B.Wahlströms 1970)
(Alfred Hitchcock and the Three Investigators in The Mystery of the Green Ghost. 1965)

Bob och Peter från Tre Deckare smyger runt vid en öde rivningskåk i mörkret när ett isande skrik hörs. Tjutet skrämmer dem rejält och lockar även andra människor till platsen. Grabbarna och de nyanlända ger sig alla in i huset för att finna upphovet till skriket. Kanske ligger någon skadad därinne?

Vad de ser skrämmer dem mer än tjutet. En grön vålnad sveper runt i huset och försvinner in i väggarna för att sedan plötsligt dyka upp någon annanstans och försvinna igen. Hur sällskapet än letar finner de ingen förklaring till varken tjutet eller den gröna skepnaden, om nu inte vålnaden varit den som tjutit, men tror de på spöken?

Den gröna vålnaden syns sedan på flera ställen i staden. I rivningshuset upptäcks så ett lönnrum innehållande en kista och ett lik försett med ett pärlhalsband, ett halsband av Spökpärlor. Pärlor som många är ute efter. Jakten kan börja. Och det är en ganska spännande jakt som leder ned i mörkret, in i grottor och tunnlar.




Robert Arthur: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser: Juvelgåtan (B.Wahlströms 1971)
(Alfred Hitchcock and the Three Investigators in The Mystery of the Vanishing Treasure. 1966)

Tre Deckare går på museum och då slår tjuvar till. Lamporna slocknar och det blir kolsvart i lokalerna som är fulla av besökare. Trots larm och vakter konstateras det att värdefulla juveler stulits och omfattande kroppsvisitationer ger inget resultat. Skatterna har försvunnit och tjuvarna likaså.

Våra vänner Jupiter, Peter och Bob erbjuder sig att utreda stölden men blir bortviftade som nyfikna, larviga rackarungar av säkerhetschefen. Besvikna vänder de hemåt men blir kontaktade av Alfred Hitchcock som ber dem hjälpa en författarkollega med ett problem. Eller flera problem rättare sagt. Hemska trolliknande varelser, vättar, tittar på henne genom fönstren och skrämmer henne. De försvinner alltid innan hon hinner ta fatt någon och ingenstans hittar hon efterlämnade spår efter dem. De hon bett om hjälp tidigare har inte heller sett något och tror att tanten är tokig, men hon vet vad hon sett och är bestämd - det är vättar!

Tre Deckare tror förvisso inte heller på vättar men åker dit och skall hjälpa tanten och visst ser också de de otäcka små vättarna. När sedan Tre Deckare utreder vidare och fallet med vättarna får sin förklaring är grabbarna faktiskt på väg att hitta en lösning även på museistölden.

Trots att det handlar om ganska otroliga mysterier nästan hela tiden när grabbarna är i farten är det mycket möjligt att du tycker det här låter extra löjligt och du har rätt, det är det också. Det här är tristare och larvigare än de flesta andra Tre Deckare-böcker.