Stephen J. Sansweet & Anne Neumann: Star Wars 1.000 Collectibles – Memorabilia and stories from a galaxy far, far away (Abrams. 2009)
Jag tycker att samlande har sin charm och jag älskar själv Star Wars, men det här är ett exempel på synnerligen extremt samlande som möjligen gått för långt. Sansweet skall enligt uppgift ha världens allra största privata samling med Star Wars-releterat material. När boken kom ut hade han och hans assistenter katalogiserat uppemot 55.000 artiklar och då visste de inte om de ens kommit halvvägs genom samlingen… Hur mycket pengar han spenderat på sin hobby har han såklart ingen aning om heller även om han fått frågan ett antal gånger genom åren.
Idag finns allt på Rancho-Obi-Wan i Kalifornien, Sansweets eget privata Star Wars-museum på nästan 1000 kvm. På den här bokens 568 sidor staplas färgbilder över ett tusental olika samlarföremål. Artikelns namn, tillverkare, land och utgivningsår står med. Ofta också några rader om vad som har gjort föremålet speciellt, hur han kommit över det, ja någon liten kommentar. Det är naturligtvis den personliga berättelsen om sakerna och hans idoga samlande som är bokens behållning.
Visst går det ibland att känna samlarens glädje när han återger fynd han gjort på mässor, löjligt lågt prissatta varor han hittat, hur någon skänkt bort värdefulla prylar till honom, likväl som frustration över förlorade budgivningar eller helt galna prissättningar, besvikelsen över begränsade utgåvor som ändå omfattar typ 50.000 exemplar eller beställda saker som aldrig anlänt.
Faktum är att överraskande många av sakerna för mig framstår som rätt billiga, och ofta fula, plastfigurer (eller vad det nu är för olika föremål som avbildas). Jag gillar som sagt Star Wars, somliga samlarsaker skulle jag absolut inte ha något emot att äga själv, men alla dessa actionfigurer med fult målade ansikten, figur på figur och monster på monster, den ena fulare än den andra, inte alls likt de karaktärer man känner från filmerna. Förbluffande många originalföremål känns som hafsiga plagiat som serietillverkats någonstans i Asien. Men icke så, här är det originalvarorna från kanske flera decennier sedan som visas upp, tillverkat i USA, England och Japan till största delen. ”Fan Made” står det ibland när någon privatperson lagt ned tid, talang och kärlek på att skapa ett helt unikt föremål.
Galet ibland? Jodå.
Kapitlen heter Play with it, Wear it, Eat it or keep it, Look at it, Use it samt Can you believe it?
Play with it blir hundra sidor med actionfigurer, nallar, olika rymdskepp och ännu fler plastiga actionfigurer.
Wear it-kapitlet handlar såklart om klädesplagg. Här finns det Star Wars-T-shirts, kalsonger, pyjamasar, skor, tofflor, kalsonger, jackor och slipsar osv. Motorcykelhjälmar, tygmärken, masker, klockor och smycken kompletterar kapitlet. Det finns en del snygga T-shirts men det är förstås föga upphetsande att se kalsongerna, tofflorna eller t.ex. plastmaskerna.
Eat it or keep it? Ja, skall du bryta förpackningen eller spara den oöppnad? Författaren påstår sig ha förseglade matvaror och godisbitar med typ 30 år på nacken… Här dyker det upp flingpaket med Star Wars-motiv på omslaget, läskedrycksburkar med kända figurer, glassar, chokladbitar, tuggummin, pasta, bacon, yoghurt, mjölk. Det går såklart att sätta Star Wars-loggan på precis vad som helst.
Något av det allra tjusigaste i det här kapitlet får sägas vara något så banalt som läskburkarna från Pepsi och Coca-Cola. År 2008 dök det upp en brödrost som bränner in Darth Vaders ansikte på brödsidan. Ser förvisso rätt häftigt ut, men hela brödskivans mitt blir ju duktigt svart…
Look at it; ja, typ allt i samlingen kan ju vara något att titta på men de här sakerna är kanske inget man direkt leker med; filmaffischer, byster, tavlor, statyer, frimärken, guldskivor, filmpriser etc. Riktigt festliga och snygga är utgåvorna av karaktärerna i The Simpsons omgjorda till plast- och porslinsfigurer i Star Wars-universumet. Allra mest underligt är det feltryckta samlarkortet på C-3PO med erigerad guldpenis som någon skämtare måste ha skapat och som oplanerat gick i massproduktion.
Use it omfattar såklart diverse nyttoföremål. Jag har ju redan nämnt en brödrost men här kommer även paraplyer, glas och muggar, kakburkar, speglar, väskor, tvålar, tandkräm, schampoflaskor, bowlingklot, fiskespön, mp3-spelare, usb-minnen, simringar, rullskridskor, en bokhylla och ett par golfbagar. Och lite till. Tänk på valfri sak och sätt dit en Star Wars-bild eller text, ja, dessa tokerier vet förstås inga gränser.
Sist och slutligen i kapitlet Can you believe it? är det väl tänkt att de riktiga galenskaperna skall få utrymme. Så här långt in i boken är det såklart inget som förvånar eller överraskar.
Stickade dockkläder tycker jag knappast skall platsa i denna del av boken, men de finns här, liksom en samling trasiga kläder (de sista resterna av Qui-Gon Jinn).
Sand från Tunisien dyker upp i små påsar märkta med Tatooine-sand från en inspelningsplats, Agfa har förpackat en engångskamera tillsammans med en Star Wars-jojo, två limstift hänger ihop med en Ewok-actionfigur, kräkpåsar från flygbolaget Virgin Atlantic, fingerborgar, hundmat osv. Gipset från en Star Wars-stuntmans brutna ben med text från olika skådisar 1982 är kanske det mest udda här. Här finns en del riktig rekvisita från originalfilmerna och allsköns olika föremål med Jar Jar Binks långa äckliga tunga i fokus!
Allra sist ett register och det har jag ingen lust att titta närmare på. Somligt var skoj, somligt var snyggt, det mesta en ful plastfigur. Lite underligt är det allt att så fantastiskt många saker har producerats med, som det verkar, rätt usel porträttlikhet och möjligen klen kvalitet. Men går det att tjäna en slant… och alltid är det väl någon som köper?
Hm, var är min gamla guldgula plast- C-3PO från tidigt 80-tal…?