Craig Russell: Blodörn (Forum 2006)
(Blood Eagle. 2005)

Kriminalkommissarie Jan Fabel jobbar på Hamburgs mordrotel och nu får han kryptisk och skrämmande e-post från någon som kallar sig Son of Sven. Son of Sven berättar att det är hans plikt att fortsätta mörda och att polisen aldrig kommer att fånga honom. Den okände berättar kort om sina nästa offer – när det tyvärr redan är för sent att rädda dem. En jurist och sedan en misstänkt prostituerad påträffas brutalt mördade, utsatta för den bestialiska vikingariten Blodörn som innebär uppsliten bröstkorg och utrivna lungor...

Fabel och hans kollegor ger sig ut på jakt efter Son of Sven men har inte mycket till ledtrådar. Faktiskt inga. Deras motståndare är alltför listig.

Ja, detta tyckte jag lät spännande och mina förväntningar var högt satta. De kom lite på skam för in i berättelsen kommer ett Hamburgskt gängkrig med turkar, tyskar och förmodade ryssar, hemligheter mellan olika delar av poliskåren och affärsmän med tvivelaktiga sysselsättningar och partners. Lägg sedan till personer i ett sällskap som dyrkar de nordiska asagudarna, utländska underrättelseagenter och mer än så och du får en berättelse som spretar en hel del. Visst händer det mycket på olika håll men faktum är att jakten på den bestialiske mördaren hamnar lite i skymundan, vilket såklart känns som en besvikelse.

Lite annorlunda är det såklart att det hela utspelas i Hamburg och vi stiftar bekantskap med stadens polisenheter, kyrkor och annat men länge, länge tuffar det hela vidare på lågvarv och betyget en svag trea känns rättvist. Så närmar sig slutet och Russell höjer spänningen ett par snäpp. Polisen är nu mördaren på spåren och det här kan sluta hur som helst... Och som helhet tack vare den fartfyllda avslutningen klarar sig boken undan med ett medelbetyg. 328 sidor som är okej, men jag hade hoppats på mer spänning och driv.




Craig Russell: Broder Grym (Forum 2007)
(Brother Grimm. 2006)

Jan Fabel och kollegorna vid Hamburgpolisen får ge sig ut på jakt efter en ny galen mördare. Någon okänd roar sig med att lämna lik efter sig på flera olika platser. Män, kvinnor, unga och gamla, kända och okända personer dödas, alla med något slags kryptisk koppling till bröderna Grimms sagovärld.

Ja, något specifikt skall visst föra tankarna till Hans och Greta, Rapunzel, Törnrosa, Rödluvan och andra berättelser. Men exakt vad är det som mördaren vill säga? Varför har just de här personerna blivit offren? Och vem är mördaren? Eller är de kanske två?

Polisen synar de närmast misstänkta i sömmarna, en lärare som visat onormalt stort intresse för ett av de kvinnliga offren, en storvuxen före detta pojkvän till ett annat offer, en författare som skrivit en bok om Grimm och sagomord... Och så förstås de vanliga släktingarna och kamraterna.

Broder Grym är lättlästa 315 sidor. Det tyska inslaget skänker välkommen variation mot andra kriminalromaner och jag läser glatt vidare. Det hela tuffar på och ofta har jag känslan av att snart så, snart brakar allt loss och blir riktigt spännande... snart kommer den där överraskningen, den där chockartade vändningen... Det liksom ligger ett bättre betyg på lur och väntar under ytan...

Men nej, tyvärr lyfter det sig aldrig. Detta är en stabil kriminalroman men bortsett från temat helt utan några större överraskningar. Något annat än ett ordinärt medelbetyg kan inte komma på fråga, men jag tycker ändå det är synd att inte fler böcker i Fabel-serien översattes till svenska.