Alexandra Oliva: Ensam kvar (Albert Bonniers Förlag 2016)
(The Last One. 2016)

TV-produktionen heter I mörkret och har fått en mångmiljonbudget, det här skall vara det största äventyret i realitygenren. Tolv tävlande, tolv naturligtvis väldigt olika karaktärer ställer upp för ära och berömmelse, för prispengarna, för uppmärksamheten, för att komma bort, göra något nytt.

Här får de namnen Black Doctor, Engineer, Waitress, Air Force, Tracer, Rancher, Zoo och liknande utifrån sina bakgrunder, yrken och intressen och nu skall de vara med om den ultimata utmaningen i vildmarksmiljö. Det här är en tuffare Expedition Robinson/Survivor-upplevelse. De skall i okända trakter utstå allt som naturens krafter och programledaren kan skicka i deras väg; väder och vind, branta berg, mörka skogar, vilda djur och mer.

Deltagarna skall klara diverse uppdrag ensamma och i ständigt skiftande grupper i hopp om att vinna små förmåner, kanske lite mat eller dryck, möjligen ett nyttoverktyg. De skall bygga vindskydd, göra upp eld, söka och tillaga sin egen föda. När det hela tar slut får man se, det finns en fras att säga till TV-kamerorna för att genast bli hemskickad om man fått nog och inte står ut längre. TV-tittarna kan utse sin favorit men det stora priset vinns givetvis av den som är ensam kvar…

För den som spanat på någon av dagens liknande TV-produktioner ter sig berättelsen rätt bekant. Läsaren lär sig känna deltagarna, de lär känna varandra, somliga trivs bättre tillsammans med andra, andra är ensamvargar eller retar upp somliga och hamnar snabbt lite vid sidan om, ute i kylan. Samarbete är bra, men om någon ligger på latsidan, inte gör sin del eller bara verkar mer än lovligt dum är det kanske bäst att det snarast blir var och en för sig själv…

Vi följer de tolv tävlande över några inledande gruppövningar, de tävlande blir färre och snart är de utsända på uppdrag med få resurser i packningen och tävlande enkom för sig själv.

Halvvägs in i boken börjar vi allt mer följa Zoo då hon ensam efter att ha varit riktigt illa däran i några dagar kämpar vidare och kommer till helt nya, men uppenbart ödsliga trakter. Då står unge pojken Brennan där och vill slå följe med henne. Zoo tar för givet att pojken är tillhörande TV-teamet, att han bär dold kamera och mikrofon och spelar med, låter pojken följa henne. Mycket lite lyssnar hon på hans prat om död, saknade personer och en världsomspännande epidemi som verkar ha börjat döda mänskligheten…

Ensam kvar är 349 lättlästa sidor om filmade vanliga människor som hamnat i ett TV-program och försöker att klara av sina uppdrag i en oländig terräng, ute i det vilda. Av och till dyker programledaren upp och ger dem instruktioner, olika uppdrag. Kameramän följer dem i skogen, liksom synliga och dolda kameror uppmonterade i träden, i byggnader och via flygande drönare ovanför dem.

Här får vi också en massa ”bakom kulisserna”-bitar. De tolv personerna har förstås samtal och upplevelser som kanske inte alltid filmas, eller säger och gör saker som sedan ändå inte kommer med i TV-sändningarna. Klipparen verkar vara en kreativ person som kan vinkla alla möjliga intervjubitar och filmade händelser så att de kan få fram vad de vill, få de olika karaktärerna att framstå som de vill för TV-tittarna därhemma…

Bortsett från det lite apokalyptiska inslaget mot bokens slut är det egentligen inte mycket nytt under solen. På gott och ont är detta verkligen som ett verkligt TV-avsnitt (eller flera) av en dylik serie, dock möjligen något grymmare och hemskare mot slutet. 349 sidor.