David Morrell: Testamente (Bra Böcker 1994)
(Testament. 1975)
(Även utgiven 1989 i annan översättning som BW-pocket under titeln Öga för öga, 236 sidor)

Journalisten Reuben Bourne har skrivit ett inte så smickrande reportage om Kess och hans organisation. Det var dumt gjort för Kess har tydligt berättat för Bourne vad som skulle hända om Kess inte skulle bli nöjd. Just nu är sista gången familjen Bourne sitter samlad vid frukostbordet. Familjens katt har just vinglat till och lagt benen i vädret efter att ha druckit gift ur mjölkskålen. Och jösses, herregud, man har precis matat lille Ethan med mjölk i nappflaska, mjölk från samma förpackning. Ethan dör han också, telefonen ringer och någon meddelar att Reuben Bourne kommer att få se resten av sin familj tas ifrån honom som straff för det hemska han gjort.

Efter en kortare period av chock och sorg och ilska inom familjen kommer så nya attacker och Bourne tar sin familj med sig och flyr ut i vildmarken. I en kamp på liv och död kämpar Bourne mot ansiktslösa män med vapen, mot branta berg och iskalla snöstormar med en stark känsla av både förtvivlan och ett djävlar anamma och tanken på hämnd.

Denna bok från Morrells tidiga produktion är en trist actionhistoria på ett katt- och råtta-tema där fienden alltid hotar någonstans men aldrig visar sig tydligt och kampen istället framförallt är mot moder natur. 252 sidor som räcker för länge.

David Morrell: Jakt på död man (BW-pocket 1986)
(Blood Oath. 1982)
Peter Houstons pappa stupade i andra världskriget och ligger begravd på en militärkyrkogård i Frankrike. Nu har Peter för första gången tagit sig över Atlanten för att tillsammans med sin hustru Janice besöka sin faders grav. Tyvärr finns inte graven där den borde ligga och ingen hittar några uppgifter om pappa Houston i något register. Den franske man som för så länge sedan erbjöd sig att sköta om graven är likaså spårlöst försvunnen.

Ett nattligt besök på hotellrummet av en fullständig främling ger paret Houston en adress att kolla upp i en närliggande stad. På väg dit blir de prejade av vägen och kör ner bilen i en flod. Janice dör och Peter Houston blir om möjligt än mer besatt av att finna sanningen om pappan och den saknade graven. När han så till slut kommer till den angivna adressen efter en tid på sjukhus och fylld av sorg efter hustrun, sprängs huset i luften...

238 actionpackade sidor. Det är högt tempo från början och man läser nyfiket vidare. Det är såklart rätt spännande men storyn är förstås lika otrolig som den låter.

David Morrell: Det femte yrket (Bra Spänning 1991)
(The Fifth Profession. 1990)
Det femte yrket är beskyddarens. Savage är en före detta Navy Seal-soldat som sadlat om och blivit livvakt. Tyvärr misslyckas han med att hålla sin klient levande när denne kommer till USA. Den japanske affärsmannen Muto Kamichi och dennes medföljande livvakt Akira blir båda dödade i ett överfall. Savage själv får rejält med stryk och tillbringar lång tid på sjukhus och i rehabilitering.

Savages nästa jobb blir att ta ett uppdrag åt den gamla filmstjärnan Joyce Stone. Hon hävdar att hennes yngre syster misshandlas och våldtas av maken, en rik och mäktig man som inte går med på skilsmässa. Savage måste helt enkelt röva bort Rachel och föra henne i säkerhet. (Så att de båda kan bli förälskade istället förstås!) Savage reser till Grekland och planerar ett fritagnings-/kidnappningsförsök, han måste bryta sig in på den välbevakade egendomen…

Döm om Savages chock och förvåning när han tycker sig se Akira där, livs levande, mannen han sett bli halshuggen. Han måste ha sett fel, det måste röra sig om en dubbelgångare eller en tvilling… Men nej, Akira är lika chockad han. Han påstår sig ha sett Savage och Muto Kamichi bli dödade vid det där gamla uppdraget… Nu måste Savage och Akira rädda Rachel från hennes make men också försöka ta reda på hur deras minnen av varandras död kan ha blivit så felaktiga…

Snart visar det sig förstås att inget är vad de trott. Ingenstans finns bevis för Savages långa sjukhusvistelse och de läkare han haft. Inte heller själva byggnaden där överfallet skedde och uppdraget gick om intet verkar existera. Savage söker upp sina föräldrar och gamla militärpolare och blir bara mer och mer konfunderad. Ingen vill kännas vid honom. Vem är han egentligen? Till slut reser sällskapet till Japan för att ta reda på mer om Muto Kamichi…

Och efter hela 486 rätt långa, lite sega sidor är det slut och då måste jag väl nästan säga att jag tycker slutet är det sämsta med boken. Den mystiska sagan om vad Savage och Akira verkligen varit med om får sitt svar och ja, det hela är väl egentligen rätt löjligt. Sagan håller inte hela vägen utan spårar ur och det hela hade gärna fått vara 100-150 sidor kortare. Och det är väl när det är just 100-150 sidor kvar som sagan börjar bli kännbart sämre i mitt tycke… En svag betygstrea, det var inte märkvärdigt det här. Man får sig dock till livs en hel del om Japan om det kan intressera.

David Morrell: Eldens förbund (Bra Spänning 1993)
(The Covenant of the Flame. 1991)
På 460 sidor står miljön i fokus. Utsläpp av olja och gifter i hav, sjöar och vattendrag, utsläpp av smutsiga, farliga substanser i luften, skövling av regnskog och mer. Ja, det finns folk som bryr sig, som blir upprörda. Tess Drake skriver om somligt av detta i tidningen hon jobbar för.

En dag träffar hon Joseph och byter några ord med honom. Av nån anledning blir hon omedelbart helt betuttad i mannen, nästan galet förälskad på stört. De möts igen och bestämmer en riktig träff. Men Joseph kommer inte och Tess har svårt att acceptera att han uteblivit, tydligen dumpat henne utan ett ord. Med den lilla vetskap hon har om mannen söker hon efter honom men går bet så till slut efterlyser hon honom som saknad hos polisen. Snart hör kommissarie Craig av sig och visar Tess Josephs kropp på bårhuset. Mannen har bränts till döds i en park! Om det nu ens är Joseph, så svårt bränd som kroppen är…

Besatt av att få veta mer om Joseph, vem han varit och varför han drabbats av detta hemska, söker Tess och Craig efter svaren. Man tittar i mannens lägenhet och hittar somlig mystisk och skrämmande information, saker som främst väcker fler frågor och gör mysteriet djupare.

Snart har deras sökande kommit något på spåren för nu har de plötsligt mördare efter sig… Men exakt vad de i så fall vet har de själva ingen aning om. Ej heller vilka som jagar efter dem… Och vilka det är som möjligen gömmer sig i skuggorna för att hjälpa dem.

Jaha, precis som med Morrells föregående bok Det femte yrket börjar det bra men blir snart en väl utdragen och knäpp historia. Här kommer det dock en knorr på slutet som livar upp lite. Det visar sig handla om ett eller ett par hemliga sällskap med månghundraåriga anor. Det handlar om kättare och exekutörer från inkvisitionens dagar, ättlingar i nedstigande led eller bara fanatiska fans av sitt respektive sällskap… Två konkurrerande gäng på olika sidor, det ena är skuggfigurerna i Eldens förbund som tydligen infiltrerat maktens korridorer och sätter eld på alla som skadat naturen. Det andra gänget påstår sig vara de goda men verkar vara lika galna och fanatiska de också.

Tess och Craig hamnar mitt emellan och kan inte lita på någon. Tur de i alla fall har varandra. Här finns visst inget rätt eller fel, bara en samling livsfarliga tokar man vill stoppa eller hålla sig långt borta ifrån! Snäppet bättre väl än Det femte yrket men ändå en rätt klen betygstrea.

David Morrell: Förlorad identitet (Bra Spänning 1994)
(Assumed Identity. 1993)
Agent Buchanan är i Mexico och gör knarkaffärer under täckmantel. Nu är han Ed Potter. Då dyker det olyckligtvis upp en skränig amerikan som från ett tidigare fall kallar honom Jim Crawford och plötsligt kan inte de mexikanska knarklangarna lita på Ed Potter längre. Det blir liksom lite stökigt och farligt och våldsamt för en stund, sen är Buchanan fri och på rymmen… Tyvärr fortsätter den där amerikanen att envisas med att Buchanan är Crawford och inget annat. Mexikanarna är inte glada de heller och detsamma gäller Buchanans chefer. Det här blev ett misslyckat uppdrag och vad kan Buchanan ha avslöjat? Har han brutit ihop? Är han passé, gammal och förbrukad som agent?

Ja, Buchanan har det inte lätt och understundom tvivlar han själv på vem han faktiskt är. Genom åren har han spelat alldeles för många roller, haft alldeles för många namn och specifika intressen och beteenden kopplat till olika figurer… Vem är egentligen den riktige Buchanan? Är det ens hans riktiga, ursprungliga namn?

På flykt undan alla som vill ha tag på honom nås han ändå av ett vykort, ett rop på hjälp från en annan agent, en gammal kärlek. Buchanan bara måste ställa upp och söka reda på Juana. Journalisten Holly hjälper till, efter att eventuellt inledningsvis ha ställt till det. Hon anar ett scoop, att det kan bli en bra artikel om Buchanan, hemliga agenter och skurkaktiga aktiviteter…

I just Mexico hittar vi sen den gamla och stenrika Alistair Drummond. Där håller hans män på att skövla skog och förstöra gamla byggnadsverk från mayakulturen. Han letar efter något och tänker inte låta något eller några stoppa honom. Några offrade människoliv är ett billigt pris för hans egen vinning! När det ser ut som att Drummond haft med Juana att göra kommer Buchanan och Holly på kollisionskurs med mannen…

Tja, detta är mer i samma stil som några direkt föregående romaner, spännande till en start, sen rätt utdragna, sega historier som bara rullar på över hundratals sidor som alltid är för många. Den här gången spänner äventyret över hela 537 sidor och även om det blir lite mer spännande mot slutet räcker det inte för mig att kunna rekommendera detta. Nej, betygstrean är en svag en. Buchanans många identitetsbyten och vilsenhet kring sin egen person är inte superintressant och sökandet efter Juana… ja, läs själv om det lockar, men jag föreslår hellre en annan bok.

David Morrell: Desperata åtgärder (Hellsten 1996)
(Desperate Measures. 1994)
Reportern Newman gick ned sig rejält när han förlorade sonen Jeremy i leukemi. Tillvaron föll samman, han separerade och började dricka och nu är varje dag en plåga. Så Newman har betalat alla skulder och bestämt sig för att sätta en vapenpipa i munnen, trycka av och gå till livet efter detta.

Då ringer telefonen. Det är bästa vännen Burt, chefen för tidningen där Newman jobbar och han ber Newman jobba bara nio dagar till, sen skall tidningen upphöra, konkursen är nära förestående. Det blir svårt för Newman att säga nej. Burt är en schysst chef och var en fin stöttepelare under Jeremys sjukhusvistelse, nu ber han Newman skriva en dödsruna om Jonathan Millgate. Millgate är gammal men ännu inte död. Han är en av de fem legendariska grå eminenserna. Eminenserna är herrar från fina skolor, män i 80-årsåldern som genom åren varit rådgivare till presidenter och andra ledare. De har varit ambassadörer utomlands, innehaft olika ministerposter i USA:s regering, styrt och ställt i kulisserna och därtill tjänat grova pengar.

Newman har undersökt och skrivit om Millgate tidigare, misstänkt för fula vapenaffärer som han varit. Newman lovar att ge Burt nio dagar till, skriver Millgates dödsruna och bestämmer sig för att söka upp mannen på sjukhuset. Då ser han män lasta in mannen i en bil och lämna lasarettet i full fart. Newman hoppar in i en taxi och följer efter ut på landet…

Och där räddar han livet på Millgate, får höra några få framviskade ord, blir beskjuten och måste fly för livet… Snart jagad och misstänkt för flera mord ser det mörkt ut för Newman men vad har han att förlora, han ville ju nyss dö. Han kan försöka att avslöja sanningen om eminenserna, Millgates vapenaffärer och den verklige mördaren. Efter en mängd desperata handlingar inser Newman till slut att han faktiskt vill leva vidare men det gör ju inte hans situation mycket bättre. Både skurkar och lagens långa arm är efter honom!

Desperata åtgärder är bara 334 sidor men dessa känns faktiskt som många fler. Här händer en hel del och storyn är också bra mycket mer spännande och tempofylld än flera av de föregående Morrell-berättelserna jag läst (om) nyligen. Ingen bok var något jag mindes från en första läsning för mer än 30 år sedan… Detta är väl ärligt talat något av det bättre från hans produktion men så är ju också mycket av Newmans sorg och desperation som bitvis sprutar ut från sidorna säkerligen hämtat från Morrells egen livssituation då hans egen son dog i unga år. En stark betygstrea eller kanske en betygsfyra åt det svagare hållet. Tja, jag sätter en fyra för att tydligt signalera att detta i mitt tycke i alla fall är bättre än många andra av hans böcker.

David Morrell: Intrång (Prisma 2007)
(Creepers. 2005)
Det börjar som en mycket lovande skräckroman och slutar som en högst medelmåttig actionberättelse. Synd, så synd. Alldeles för snart förbyts mörker, ficklampssken, knarrande golv och i mörkret levande smådjur, ja kort sagt en tillvaro i det okända, mot en katt-och-råtta-lek med en galen mördare och frekvent knallande skjutvapen.

Det hela handlar om professor Conklin och några av hans mest omtyckta studenter. De kallar sig urbana utforskare och tar sig olovandes in i gamla utdömda omgivningar; byggnader, skyddsrum, tunnlar etc. för att utforska, söka spänning och etablera kontakt med platsens historia. Nu skall de nattetid ta sig in i det gamla berömda Paragon Hotel.

Där har många kändisar bott, somliga gäster dött och enligt legenden ägaren själv levt större delen av sitt liv. Ryktet talar också om mystiska försvinnanden och en kvarglömd skatt av guld. Teamet skall ge sig in i hotellet tillsammans med journalisten Balenger som är nyfiken på deras upptåg. Rejält utrustade tar de sig en mörk och blåsig oktoberkväll in i den rivningsfärdiga kåken.

Ett kompakt mörker och livsfarligt ruttna golv tar emot dem. Snart visar det sig att byggnaden inte alls är så tom på liv som de förväntat sig. Ja, så långt och en bit till är det riktigt spännande. Det känns som att man är med på plats och smyger fram i det gamla hotellet. Sen blir berättelsen allt mer actionbetonad och det skrämmande okända förbyts mot en högst konkret fiende. Sedan fortsätter det förvisso att vara hyggligt spännande, men inte hälften så intressant och den klaustrofobiska skräckkänslan som byggts upp i början löses upp i intet. Medelbetyg helt klart men efter inledningen tyvärr en besvikelse. 300 sidor.