David Morrell: Rosens broderskap (Bra Bok 1986)
(The Brotherhood Of The Rose. 1984)
Den här boken minns jag som en alldeles utmärkt, actionpackad, spännande thriller från min förra genomläsning. Mina referensramar måste ha förändrats rejält på drygt 20 år, i alla fall när det gäller vad som gör en bok bra eller alldeles utomordentlig. För detta var tyvärr inte fantastiskt längre. Visst är det okej, kanske värt en stark trea, men inte så mycket mer. Jag har nog läst alldeles för många liknande romaner för att tycka att detta sticker ut.

Nåväl, detta handlar om bröderna Chris och Saul. De är inte riktiga bröder, men så nära man kan komma när man växt upp på barnhem tillsammans och bara haft varandra att ty sig till. De träffade Eliot, en äldre man som blev som den far de aldrig haft och han satte grabbarna i träning. Snart så blev de elitsoldater, riktiga dödsmaskiner, de tuffaste agenter världen sett. Blint har de lytt alla order Eliot gett dem genom åren.

När nu Eliot hör av sig igen är det Saul som på nytt skall ut i fält. Utan att egentligen fråga varför spränger han ett hus i luften och dödar flera personer. Snart berättar media om det hemska terrordådet som dödat presidentens rådgivare i energifrågor och några av dennes vänner! Saul blir helt förskräckt, detta var inte de offer han förväntat sig, inte alls. Snart börjar det bli hett om öronen då utsända mördare såklart skall ha tag på Saul till varje pris. Saul vänder sig till sin far och chef för hjälp, men tvingas snart inse att det är just denne som av någon outgrundlig anledning satt dit honom! Saul flyr för livet.

På annat håll inser Chris att hans liv som soldat, agent och mördare är fel. Chris är inte tillfreds med vad han gjort genom åren och har bestämt sig för att ända sitt liv. Eliot finner honom och ber om hjälp att finna Saul. Chris, som bara vet att Saul är illa ute, ställer såklart upp. Bröderna finner varandra, inser snart att de båda är högt uppe på någons dödslista och bestämmer sig för att kämpa emot. Elever mot den lärare som har tränat dem, barnen mot sin fader, två agenter mot all världens spioner och underrättelseagenter. Det blir en tuff kamp...

Broderskap, kärlek och hat, våld, blod och död på 392 sidor. En helt okej berättelse där även miniserien för TV följer boken riktigt väl.

David Morrell: Stenens brödraskap (Bra Bok 1987)
(Fraternity Of The Stone. 1985)
Drew har sett och gjort hemska saker. Visserligen har han insett att det liv han levt som terrorist inte var rätt och vill förändras men det hindrar såklart inte andra från att vilja se honom död. Drew är en jagad man och dem han har efter sig kommer aldrig att ge upp så självmord verkar vara en god lösning på problemet. Men nej, Drew väljer att gå i kloster och bli munk. Med bara en timmes daglig fritid tillbringar han resten av dagarna med bön i sin ensamma cell hos det mest strängaste av religiösa sällskap. Det, om något, verkar vara ett lämpligt pris att betala för hans synder. Det finns ingen kontakt med omvärlden, inget vet vem Drew är och nu har han levt sitt asketiska liv i många år.

Så en dag dör hans rumskamrat, råttan Stuart Little efter att ha ätit av Drews matportion... Det verkar som att någon ändå funnit Drew och fortfarande vill se honom död!

Jaha ja, det är bara för Drew att lämna sitt fridfulla och stillsamma munkliv och väcka liv i sina mördartalanger för nu är det återigen döda eller dödas som gäller.

415 sidor hygglig action där Drew inte vet vem som är vän eller fiende .

David Morrell: Nattens och Dimmans förbund (Bra Bok 1989)
(The League of Night and Fog. 1987)
Natt- och Dimma-förordningen som under tidigt 40-tal symboliserade nazisternas bortförande av oönskade personer verkar ha väckts till liv igen. Nu, många år efter Hitlertysklands fall verkar någon eller några tillämpa denna förordning på såväl gamla nazister som judar. På olika håll i världen försvinner män spårlöst. Ingen kliver fram och tar på sig ansvaret. Inga anhöriga vet om familjemedlemmen lever eller är död, om denne verkligen blivit kidnappad eller själv håller sig undan. Detta är naturligtvis det som är syftet med Natt och Dimma...

Så låter Morrell jakten och sökandet starta. Anhöriga till de saknade börjar med ljus och lykta leta efter sina släktingar. Somliga är mer kapabla till detta än andra. På något sätt verkar alla inblandade ha kopplingar till någon form av terror- eller underrättelseverksamhet.

In i berättelsen kommer så Saul och hans hustru Erika, kända huvudpersoner i Morrells bok Rosens broderskap. Han en före detta CIA-agent, hon en pensionerad israelisk Mossad-agent. Nu lever de livets glada dagar som bönder i Israel när deras by plötsligt attackeras. Eller är det Saul och Erika som är målen? Hur som helst, Erikas far försvinner...

Morrell vräker på med fler återvändande karaktärer. Den före detta munken och tillika Scalpel-agenten Drew är tillbaka (från boken Stenens brödraskap) och med honom också hans älskade Arlene. Kardinal Pavelic är en av de saknade i den här berättelsen. Nu har han försvunnit från Vatikanen och folk letar förstås även efter honom. Stenens Brödraskap verkar fortfarande vara aktiva och Drew tvingas återigen in i en kamp på liv och död...

Tja, släng med Istappen och Seth, legendariska ensamvargar och lönnmördare som nu tvingas samarbeta så förstår du att här händer det grejer. Det blir dock inte speciellt spännande. Ett kapitel eller två tillägnas Saul och Erika och deras sökande efter Erikas far. Så kommer några kapitel om Drew och Arlene och Stenens brödraskap och så några rader om lönnmördarna, ett kapitel om kyrkans män och så ett om Mossad-agenter och ett om CIA-dito... Och så håller det på.

Suck, inte fan går det att hänga med i alla svängarna. Alla jagar efter alla utan att man riktigt fattar varför. Någon är vän, någon är fiende men vem som vill vad och varför är höljt i dunkel. På sidan 329 och framåt faller mycket på plats och då blir det spännande, men då är det inte mycket kvar av bokens 385 sidor. Och så slutar allt med ett gyllene läge för Morrell att låta somliga karaktärer komma tillbaka än en gång...

Det hela är inte på något sätt uselt, bara bitvis segt att ta sig igenom. Liten text är det i boken också. Här finns alldeles för många figurer att hålla reda på men avslutningen räddar ett betyg under medel även om 3:an är synnerligen svag.