Alistair MacLean: H.M.S. Ulysses (Forum 1991)
(H.M.S. Ulysses. 1955)
I princip samtliga 288 sidor tillbringar läsaren ombord på den lätta kryssaren Ulysses, som nu mitt under andra världskriget skall leda en konvoj med fartyg från Skottland till Murmansk i Ryssland. Det är 18 fullastade handelsfartyg och utöver Ulysses en korvett, en fregatt, minsvepare, en massa jagare och hjälpfartyg som eskort, totalt 36 farkoster.
Uppdraget är såklart livsfarligt då krig råder men värst är kanske den rådande situationen ombord. Besättningen är redan fullkomligt utschasade, skadade, hungriga, lider av sömnbrist och hemlängtan. Ett myteri är hotande nära och det är kanske bara troheten mot den populäre fartygschefen Vallery som håller känslorna i schack. Många av soldaterna är bara tonåringar.
Och inget blir såklart bättre av att det ryktas om att konvojen och Ulysses i synnerhet bara är ett lockbete för att locka fram det tyska slagskeppet Tirpitz. Färden går norrut mot Island från Skottland och sen vidare österut över Nordkap mot Murmansk.
Och när resan väl påbörjats blir pressen på Ulysses personal bara värre. Stormar, trettio minusgrader, flyganfall, attacker med torpeder och minor… Sjukdomar ombord, bränder ombord, skadad och förstörd utrustning, instängda personer, olyckor och misstag, hemska val.
Snart är fler än hälften av konvojens fartyg utraderade, sänkta till havets botten! Kommer H.M.S. Ulysses att gå i mål?
MacLeans debutroman fullkomligt osar ren och skär terror och skräck, skildrar krigets elände på absolut allra hemskaste sätt, utan tvekan riktigt trovärdigt. Starkt bidragande till den här trovärdigheten är också en djupdykning i detaljer och tekniska termer, tyvärr i en omfattning som liksom bara blir lite för mycket. Här finns väl inte minsta lilla ljusglimt eller glädje så var beredd på en tung, deprimerande läsning. En bra krigsskildring med en betygstrea något åt det svagare hållet för all detaljrikedom och nästan 300 sidors enformighet, om man kan säga så om livet ombord en kryssare under krig…
Alistair MacLean: Sista båt från Singapore (Forum 1988)
(South by Java Head. 1958)
Året är 1942 och japanernas attacker mot Singapore är fruktansvärda. Alla räknar med att en kapitulation är oundviklig och nära förestående. I nattens mörker smyger desperata människor runt i hamnen på jakt efter en flyktväg, kan det möjligen finnas en sista båt att hoppa på?
Korpral Fraser är trött, skadad och ledare för ett litet sällskap lika slitna soldater. De vill bara bort därifrån. Ett sällskap Röda Kors-sjuksköterskor letar skadade att vårda. Och så finns där plötsligt en gråtande pojke, ett ensamt, övergivet spädbarn. Därtill också den pensionerade brigadgeneralen Farnholme, en spionchef som kommit över japanernas planer på en attack mot Australien. Nu måste de viktiga dokumenten snarast föras i säkerhet…
Ja, alla de här figurerna hittar ett hyggligt transportmedel och far ut på havet, drömmer om en snabb färd bort från onda japaner. Deras båt sjunker dock men som tur är plockas de ombord på en oljetanker… Fast en oljetanker kan man inte gömma hur som helst. Snart kommer de japanska bombplanen…
Sista båt från Singapore är 322 spännande sidor. Sjunkande fartyg, monster ur djupen, stekande sol, vattenbrist, sår och skador, uppenbart onda personer och osäkerheten om vem som är genuint pålitlig. Strandsatta på en ö, handgranater, diamanter och mer. En hel del överraskande vändningar dessutom. Betygsfyran är inte långt borta.
Alistair MacLean: Hemliga vägar (Forum 1989)
(The Last Frontier. Även utgiven som The Secret Ways. 1959)
Den brittiska agenten Reynolds måste ta sig in i ett vinterkallt Ungern för att kidnappa den lika engelska atomforskaren Jennings. En man som nu jobbar för främmande makt eller rättare sagt tvingas göra det då man håller både honom, fru och barn som gisslan…
Fast Reynolds försök att föra mannen ut ur landet går inte lätt eller rätt, överallt finns spioner, förrädare och den hemska ungerska hemliga polisen som är honom på spåret. När det ser som mest illa ut räddas dock Reynolds av medlemmar ur en liten hemlig motståndsrörelse. Fast det innebär ju inte att det inte kan bli farligt eller gå snett igen…
Det blir äventyr på hotell, i fängelset och på ett framrusande tåg. In i storyn kommer också en stridsvagn, hjärntvättardroger och möjligen också en liten romans… Förmodat döda personer lever, andra är inte de man tror och allt blir en rätt spännande saga på 249 sidor.
Alistair MacLean: Natt utan slut (Forum 1991)
(Night Without End. 1960)
Doktor Mason och hans kamrat Halmis befinner sig på Grönland för en forskningsexpedition. Då kommer ett litet flygplan på avvägar in för nödlandning och när Mason och vännen väl tagit sig in i flygplanet hittar de flera uppskakade, skadade och döda människor. Det stora problemet dyker upp när doktor Mason inser att det inte nödvändigtvis är den plötsliga nödlandningen som orsakat allt obehag. Somliga döda ombord verkar ha skjutits till döds och någon har uppenbarligen avsiktligt krossat radiosändarutrustningen. En eller flera av de som paret nu försöker rädda är uppenbarligen onda människor, kallhamrade mördare. Men vem eller vilka?
Ja, det är en brokig skara individer ombord på det där planet och Mason måste vara misstänksam mot dem alla. Runt omkring dem råder iskyla och blåst, upp emot sjuttio minusgrader. Förrådet av mat och dryck är klart begränsat och som sagt, kommunikationsmöjligheterna med omgivningen är klart begränsade. Räddningen känns mycket avlägsen. Vilka kommer att överleva? Vilka kommer att dö? Och får Mason fatt på mördaren eller mördarna?
Ja, efter bara 201 sidor vet vi svaret och då har det varit ett par, tre hårda dygn med fruktansvärda umbäranden, misstankar, våld och mer död… Tyvärr blev detta aldrig särskilt spännande eller originellt, en story som denna går det tretton på dussinet av och de få sidorna till trots fick jag kämpa, jag tyckte läsningen gick långsamt, boken var lite seg att ta sig igenom.
Alistair MacLean: Fångarna på ön Vardu (Folket i Bilds förlag 1965)
(The Dark Crusader. 1961. Även utgiven som The Black Shrike. Därtill först släppt under pseudonymen Ian Stuart)
Brittiska agenten John Bentall är just hemkommen efter ett fall i Asien när han genast skickas iväg till andra sidan jordklotet… Den här gången tillsammans med agent Marie Hopeman som skall spela hans hustru.
Det visar sig att flera berömda vetenskapsmän lockats till välbetalda jobb i Australien och Nya Zeeland men på något sätt spårlöst försvunnit, antingen på vägen dit eller snarast vid ankomst. Somliga av forskarna har haft sina respektive partners med sig men de verkar ha försvunnit de också.
Nu skall John Bentall spela framgångsrik vetenskapsman och söka nytt jobb. Men planerna går inte riktigt i lås. Kidnappare slår till och vips är paret på flykt och hamnar till slut på stillahavsön Vardu. Där håller arkeologiprofessor Witherspoon på att studera grottor. Fast mannen heter nog inte Witherspoon och är knappast professor heller. Här håller man på att färdigställa Dark Crusader, en raket, en bestyckad missil…
Raketprojektet måste stoppas, kidnappade forskare räddas och den egna livhanken likaså. 316 sidor som nosar på betyget fyra då och då, så en stark trea för helheten.