Stuart MacBride: Kall som granit (Minotaur 2006)
(Cold Granite. 2005)
Kriminalinspektör Logan McRae är åter i tjänst efter att ha skadats allvarligt i ett knivöverfall och varit sjukskriven i ett år. Han får en ny chef och tvingas dessutom arbeta med sin före detta flickvän som nu stigit i graderna och är ortens chefspatolog. Förhållandet dem emellan är minst sagt frostigt och ja, relationen med chefen går kanske inte heller som en dans på rosor.
Det hela börjar med en död 3-årig pojke i ett dike och fortsätter tyvärr med fler utsatta och hårt drabbade barn. Härnäst påträffas en död liten flicka och sen rapporteras om flera försvunna små pojkar. Colin Miller är reportern på lokaltidningen som konstant söker ett scoop före konkurrenterna och vill ha skvaller från Logan. Logan å sin sida varken vill eller vågar egentligen berätta något för mannen men Colin verkar från sitt håll sitta på en hel del godbitar som polisen borde vara nog så intresserade av, så kanske, kanske kan och bör de samverka trots allt?
Logan och hans kollegor söker högt och lågt efter en otäck pedofil men de få spår som dyker upp spretar och verkar inte leda till något konkret. Kanske är de inne på alldeles fel spår?
MacBrides debutroman är en solid kriminalroman om brottsbekämpning i skotska Aberdeen, en välskriven saga på 424 sidor. Tempot är inte högt och spänningen högst blygsam. Både utredningarna och livet i stort här verkar andas elände och tristess. Vintern är i antågande och Skottland är grått och kallt men när allt är slut med ett sammantaget solitt medelbetyg kommer jag på mig själv med att vara nyfiken på seriens nästa bok… Det är väl ändå ett gott betyg i sig?
Stuart MacBride: De dödas ljus (Minotaur 2007)
(Dying Light. 2007)
Hjältepolisen Logan McRae har ansvarat för ett tillslag som gått snett och lett till att en kollega kämpar för livet på sjukhuset. Logan omplaceras till den så kallade klantskallegruppen som består av en samling misslyckade poliser under ledning av den lika stenhårda som kanske olämpliga kommissarie Steel. Sen ser allt bara ut att bli än värre för vår huvudperson…
Någon sätter eld på hus och bränner folk inne om natten. Någon mördar prostituerade kvinnor och sprider ut liken i staden. En gift man försvinner – är han bara ett otroget svin eller något ännu värre? Den kriminella ledaren Jackie Kniven försöker få fart på sina fastighetsaffärer med hot och några av stadens ledande politiker avslöjas som sexköpare. Journalisten Colin söker stora scoop men får mer än han kan hantera. Kontraktsmördare från Edinburgh utför sina jobb och Logan McRae har svårt att balansera jobb och privatliv, det finns liksom ingen fritid alls. Hård konkurrens råder dessutom mellan olika poliskommissarier och alla vill de få uppskattning och tid i rampljuset för lösta fall. Naturligtvis innebär det att man kan köra hårt med fotfolket och Logan i synnerhet.
Japp, det händer mycket i Aberdeen men länge tycker jag att berättelsen tuffar på lite väl långsamt ändå. Länge känner jag att detta var ett steg tillbaka och lite sämre än föregående berättelse i serien, Kall som granit. Fast detta är ändå en solid kriminalroman men så värst mycket spänning bjuds det kanske inte på, inte förrän mot slutet då både tempo och spänning verkligen skruvas upp. Så en inledningsvis lite svag betygstrea växer sig lyckligtvis allt starkare när de 388 sidorna sakta går mot sitt slut. Det är mörkt, skitigt och bistert, en föga glamorös tillvaro att vara snut i Skottland så som MacBride skildrar livet. Kan det möjligen bli lite mer fart från start i bok nummer tre?
Stuart MacBride: Den brustna huden (Minotaur 2008)
(Broken Skin. 2007)
Den döde mannen har brännmärken och en söndertrasad ändtarm och polisen söker efter en sadistisk mördare innan de inser att allt kanske handlar om en olycka, en sexakt som spårat ur. Men vem är offret och dennes sexkamrat i så fall? Polisen tittar på porrfilmer och frågar runt bland sexklubbsmedlemmar som helst hade velat vara anonyma i jakten på en väg framåt…
Robert Mcintyre är firad fotbollsstjärna men också misstänkt för en serie särdeles brutala våldtäkter. Men att ens närma sig honom med en anklagelse får honom, hela familjen och hans advokat att protestera å det bestämdaste och skrika högt. Detta är inget annat än rena trakasserier, polisen verkar inte ha några spår och visst är Rob helt oskyldig och så vidare…
Poliserna är dock rätt övertygade om Robs skuld men saknar de nödvändiga bevisen och när en annan man erkänner ett av Robs förmodade överfall, ja då faller hela fallet pladask. Poliserna hittar inga bra bevis, Mcintyre är förbannad på trakasserierna och våldtäktsoffer och deras anhöriga är såklart lika upprörda de. Så misshandlas fotbollsstjärnans advokat som fått honom fri och sen vill det sig inte bättre än att den misstänkte men friade stjärnan också blir överfallen och brutalt sönderslagen.
Rättvisa tycker somliga men polisinspektör Logan McRae undrar om den skyldige misshandlaren inte kan vara hans egen sambo, polisen Jackie Watson… Logan anar att hon förutom att ha begått misshandel också är otrogen mot honom själv. I den vevan låter sig Logan smickras av åklagare Rachaels uppvaktning…
Poliskommissarierna Insch och Steel fortsätter att avsky varandra och konkurrera mer än de samarbetar, samtidigt som de båda vill utnyttja vår huvudperson, polis McRae i precis varenda utredning som pågår… Inget är som det verkar, alla ljuger och bedrar men till slut är det väl ändå inspektör McRae som löser sina fall… väl? 435 sidor.
Stuart MacBride: Slakthuset (Minotaur 2009)
(Flesh House. 2008)
En läckande kylcontainer i hamnen har lett till att polisen hittat mänskliga kvarlevor och snart tvingas man inse att både slakterier och matleverantörer hanterat, spridit och sålt kött som kommit från människor… Katastrof och panik förstås, både hos kötthandlare och den köttätande allmänheten.
Kommissarie Insch och andra polishöjdare som jobbat länge går också i taket. Är Slaktaren tillbaka, mannen som härjade i trakten för 20 år sedan? Honom fick de ju fast men nu är han ute igen, har suttit av sitt straff… Fast Slaktaren Ken Wiseman har alltid hävdat att han dömdes oskyldig och att Insch och hans kollegor satt dit honom. Polisen vill nu finna Ken Wiseman lika mycket som Ken Wiseman vill ha hämnd för många, långa år som oskyldig i fängelset! Men är Ken verkligen oskyldig? Nu börjar han i alla fall bete sig som en brottsling, men skurk eller inte, är han verkligen Slaktaren?
För kommissarie Insch och intendent Brooks existerar dock bara en slaktare. Den skyldige både då och nu är Ken Wiseman, så måste det vara.
Stackars polisinspektör Logan McRae. Återigen utnyttjas han av polischeferna, tvingas jobba dygnet runt och ta hand om nästintill precis allt. Till råga på allt är det slut med relationen med poliskollegan Jackie. Nytt kvinnligt sällskap vore kul men när skulle han hinna få ett liv med henne? Och när han ser hur kollegan Rennie har det, är det verkligen bättre med sällskap?
Och bra är det ju sannerligen inte att alltid ha Andy med sig, Andy från TV-bolaget BBC som skall följa med polisen i deras arbete. Jösses, måste han filma precis allting och hela tiden?
Slakthuset är den längsta (460 sidor) och kanske mest spännande boken i serien så här långt, utan tvekan den mest händelserika och blodiga. Men inte räcker det till mer än ett ordinärt medelbetyg tyvärr. Jag är kanske färdig med serien om Logan McRae nu även om den fortsatt med (så här långt) åtta romaner till och några noveller. Några av de senare titlarna finns på svenska men inte de närmast följande böckerna efter Slakthuset.