Astrid Lindgren: Stora Emilboken (Rabén & Sjögren 1999)
Samlingsvolymen innehåller Emil i Lönneberga (1963), Nya hyss av Emil i Lönneberga (1966) och Än lever Emil i Lönneberga (1970) samt mängder av svartvita bilder av tecknaren Björn Berg.

Ja, vad skall man säga? Vem känner inte till Emil i Lönneberga? Och varför sätter jag inte högsta betyg på en sådan klassiker? Nästintill allt Astrid skrev var väl förstklassiga sagor? Och Emil inget undantag? Sant.

Men betänk nu att denna recension skrivs av en 31-årig kille som fler än en gång redan läst Emilböckerna och sett filmerna. Och då försvinner lite av spänningen. Jag sökte något nytt som kanske gått mig förbi, men det mesta var ändå bekant sedan tidigare. Och inget ont om Emil, men Pippi är roligare, och både Lejonhjärta, Mio min Mio och Ronja mer spännande, så i jämförelse med dessa andra klassiker räcker betyget fyra bra.

Och om man nu ändå mot förmodan inte vet vad detta handlar om? Jo, pojken Emil är när boken börjar 5 år och lever med mor Alma, far Anton, lillasyster Ida, pigan Lina och drängen Alfred på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland. Och där tar man hand om åkermark och husdjur. Det är höskördar att bärga, kor att mjölka, grisar att slakta. Och däremellan är det auktioner att besöka, kalas att gå på och bjuda in till samt en del kyrkobesök som skall hinnas med. Livet rullar på.

Och mitt uppe i detta liv finns alltså Emil, en buspojke av sällan skådat slag, men med ett hjärta av guld. Det är om Emils alla olika bus böckerna handlar, hur han ställer till det för sig och familjen på allehanda makalösa sätt och som straff får sitta i snickarboden. Och sen väl ute igen, hittar han på nya bus. Emil vill så mycket och snäll är han alltid men på något sätt blir det ändå bara fel. Fast inte alltid.

Ja, vill du veta exakt vilka bus han hittar på är det bara att läsa böckerna om Lönnebergapojken, och då, om det är första kontakten du har med Emil, då är det här 5-stjärnig läsning!




Astrid Lindgren: Allt om Karlsson på taket (Rabén & Sjögren 2000)
Samlingsvolymen innehåller böckerna Lillebror och Karlsson på taket (1955), Karlsson på taket flyger igen (1962) och Karlsson på taket smyger igen (1968).

Svante "Lillebror" Svantesson är 7 år och bor med mor, far och två äldre syskon i en lägenhet högst upp i ett hus i Vasastan i Stockholm. Lillebrors högsta dröm är att få en egen hund. Men en dag händer något nästan ännu bättre. En trind man med propeller på ryggen kommer flygande in genom Lillebrors fönster och presenterar sig som Karlsson på taket. Eller rättare sagt som en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år. (Exakt hur gammal får vi aldrig veta).

Och de blir förstås bästa kompisar och upplever en himla massa äventyr. Ingen i Lillebrors familj tror förstås på att Karlsson på taket finns. Självklart måste Karlsson vara en av Lillebror påhittad låtsaskompis, bra att skylla på när något gått sönder eller försvunnit. För försvinner och går sönder gör saker där Karlsson drar fram. Aldrig har man väl läst om en mer kaxigt överlägsen kille som luras, stjäl och förstör.

Och jag vet inte om en sådan person hör hemma i en barnbok, men det är faktiskt hur kul som helst. Står man ut med en kille som gör mer bus än självaste Emil i Lönneberga och är lika världsbäst som Pippi Långstrump då har du trevlig läsning framför dig. Och du, slå aldrig vad med Karlsson på taket om han kommer flygande...




Astrid Lindgren: Nils Karlsson-Pyssling (Rabén & Sjögren 2002)
(Först utgiven 1949) Så fel man kan ha! Jag trodde att den här lilla tunna boken på 120 sidor helt skulle handla om Nils Karlsson-Pyssling, men det var ju bara en berättelse av totalt nio. Här finns också: I skymningslandet, Peter och Petra, Lustig-Gök, Mirabell, En natt i maj, Prinsessan som inte ville leka, Allrakäraste syster samt Ingen rövare finns i skogen.

Pysslingsagan är den längsta på ca 20 sidor och boken är rikt illustrerad av Ilon Wikland. Det här var för mig ganska okända historier där små barn, oftast sjuka och/eller rejält ensamma, finner nya vänner och lekkamrater i form av ja, pysslingar, talande fåglar, talande dockor, älvor och andra lite speciella figurer.

Kortberättelserna är ofta slut nästan innan de hunnit börja och de klassiska sagoböckerna om en och samma person över några hundra sidor är bättre, men detta är helt OK som kortsagor innan läggdags för de mindre barnen och ger ytterligare bevis för tant Astrids storhet som sagoberättare.




Astrid Lindgren: Mio min Mio (Raben & Sjögren 2002)
9-årige Bo Vilhelm Olsson hamnar i Landet i Fjärran och får träffa sin pappa Konungen, får en egen häst och flera nya kamrater. Allt är bara helt underbart. Till en början. Sedan visar det sig att den onde Riddar Kato i Landet Utanför, med sitt hjärta av sten och sin klo av järn kidnappar små barn. Somliga förvandlas till fåglar som skrikande far omkring runt hans borg, andra får stenhjärtan och blir soldater i Katos armé.

Det blir Bo Vilhelm och kompisen Jum-Jum som ger sig iväg mot Katos borg, genom Döda Skogen, för att bekämpa den onde.

Det här är en underbar saga, lycklig och sorglig om vartannat, allvarsam, långt ifrån skojerierna i böckerna om Pippi och Karlsson på Taket. Först utgiven 1954 och om jag inte är felinformerad är det samma år som Sagan om Ringen kom. Undrade faktiskt när jag läste om författarna kunnat inspirera varandra för det här är Sagan om Ringen för de yngre. Även om mycket skiljer, är likheterna bra många också.

Bo Vilhelm och Jum-Jum är motsvarigheterna till Sagan on Ringens Frodo och Sam och här finns Brödet som mättar hunger, osynlighetskappor, ett magiskt svärd, en vit springare, vänliga träd och mycket mer. Läs!




Astrid Lindgren: Madicken (Rabén & Sjögren 2002)
Först utgiven 1960. Madicken heter egentligen Margareta och är snart 7 år. Hon bor med mor och far, en katt, en hund, hemhjälpen Alva och lillasyster Elisabet i huset Junibacken. Och det är banne mig en drömtillvaro utan dess like. Visst gör Madicken en hel del bus, men det är i regel ganska harmlöst.

Skolan vill hon inte börja i men väl där är det ju jättekul med kompisar, fröken och utflykter. Och Elisabet vill förstås ha en tillvaro som Madickens och försöker att härma henne i allt.

På det hela taget är det här egentligen lightvarianten av annat tant Astrid skrivit, lika delar Bullerbyn och Emil. Fast den gode buspojken Emil med lillasyster var ju inte påhittade när detta skrevs.

Här pillar Lisabet in en ärta i näsan och Madicken försöker flyga. Roligast är när grannpojken Abbe skall visa Madicken ett spöke och när Madicken säljer lillasyster som slav. Är det någon Astrid Lindgren-bok jag tror är populärare som sagobok hos flickor än pojkar är det nog Madicken-berättelserna.




Astrid Lindgren: Madicken och Junibackens Pims (Rabén & Sjögren 2002)
Först utgiven 1976. Vi är tillbaka hos Madicken och lillasyster Lisabet som lever loppan bäst de kan. Madicken skall snart sluta ettan. Vi är med om valborgsfirande och en stor bal. Det blir utmaning mellan Madicken och värsta kompisen Mia. De skall vandra tvärs över skoltaket.

Grannfrun Tant Nilsson säljer sin kropp till forskningen för att få in lite pengar till hushållet. Familjen Nilsson måste nämligen betala en gammal skuld. Madickens kärlek Abbe Nilsson drömmer om att få flyga, styra båt och köra tåg men han står bara och bakar kringlor. Farbror Nilsson dricker alkohol, placerar ut en rävsax och ligger på soffan. Madicken köper lotter.

Vi träffar också en elak orm, är med om en avlusning och att en unge får spöstraff i skolan. Sen har vi gubben Lindkvist som är galen och stjäl småbarn och mer ändå. Precis lagom skojigt för både barn och vuxna. Junibacken är en idyll och familjelivet där utan större komplikationer.