Michael Larsen: Ormen i Sydney (Norstedts 1999)
(Slangen i Sydney. 1997)
Ja det här var annorlunda och det är ju som du vet inte nödvändigtvis av godo. Det här är lite som filosofiboken Sofies värld av Jostein Gaarder. Där fanns runt grundstoryn en massa fakta och tankar kring t.ex. berömda filosofer och filosofiska spörsmål insprängda här och var. I den här boken varvas själva berättelsen med huvudpersonens inre tankar kring kemi, biologi, astronomi, filosofi, zoologi, historia och mycket annat. Jag vet inte om det är rätt att ens sätta boken i deckargenren. Den kunde egentligen lika gärna hamnat under faktalitteratur.

Huvudpersonen Annika jobbar som läkare i Sydney, Australien. Där finns som bekant väldigt många av världens farligaste djur och särskilt giftormarna frodas. Här kommer en ung flicka in på akuten och det står snart klart att hon är biten av en giftorm, en taipan, en orm som inte ens finns i Sydney. Trots Annikas akutåtgärder dör flickan. Sedan vaknar hon, trots att sjukvårdspersonalen ansett henne vara död, till liv igen och rusar iväg. Hm, mysko.

Annikas vän mördas kort därefter och ett samband mellan mordet och ormöverfallet på den försvunna flickan dyker upp. Annika ger sig ut för att leta efter flickan och vännens mördare. Och så har snart även Annika närkontakt med en giftig taipan som någon släppt in i hennes sovrum...

I inledningsfasen är det riktigt spännande och somliga av de många avstickarna från storyn i form av vetenskapliga faktaredovisningar är verkligen intressanta. Men det är trots allt grundstoryn jag vill åt och den göms snart av för många stopp. Somliga utvikningar intresserar mig inte det minsta utan är bara till besvär och känns som utfyllnad. Kan inte ge något annat än ett svagt medelbetyg för dessa 354 sidor.