Mari Jungstedt: Den mörka ängeln (Albert Bonniers Förlag 2008)
Visbys nya kongresshall skall invigas och en stor fest går av stapeln. Dagen därpå hittas festfixaren Viktor Algård död. Snart misstänker man mord och när det uppdagas att mannen var mitt uppe i en skilsmässa och att han samtidigt funnit en ny kvinna blir det intressant för polisen att syna båda kvinnorna närmre i sömmarna.
Det är bara en av dem som står att finna. Algårds nya kärlek lyser med sin frånvaro och när hon väl dyker upp verkar det inte bättre än att det faktiskt är hon själv som skulle ha varit offret på konserthallsfesten. Kommissarie Knutas och hans kollegor måste fortsätta med utredningen med ett helt annat fokus.
Samtidigt brottas Knutas med ångest över att han har så svårt att kommunicera med sina tonårsbarn och vad polisen Karin går och grunnar på det får vi inte veta förrän mot slutet. Och då blir Knutas både förbannad och ledsen.
Journalisten Johan Berg är med och gör sina Gotlandsreportage som vanligt och när hans hustru Emma skall hjälpa en människa på stan håller hon på att dö...
Jungstedts nya är lättläst, men lite väl lik somliga av de föregående titlarna i serien. Så värst spännande är det tyvärr aldrig, men det skrivs säkert ett nytt kapitel i kommissarie Knutas’ polisliv snart, så man får hoppas på en utveckling till det bättre. Värt en medeltrea i betyg eller möjligen något åt det svagare hållet. 318 sidor.
Mari Jungstedt: Den dubbla tystnaden (Albert Bonniers Förlag 2009)
En ny sommar tar sin början på Gotland och kommissarie Knutas är bekymrad. Nu när han fått veta att kollegan Karin låtit en mördare gå fri hur skall han då agera? Och är det inte så att relationen med hustrun Line inte är som tidigare? Pratar de verkligen med varandra? Gör de något roligt tillsammans? Ja, Knutas tvingas inse att han kanske försummat att vårda sitt privatliv.
Poliskollegan Karin å sin sida har inga problem med att ha låtit mördaren komma undan, tvärtom. Hon tänker numera bara på den dotter hon tvingats lämna bort i unga år och aldrig fått träffa. Skall hon eller skall hon inte leta rätt på flickan?
Andrea och Sam, Stina och Håkan, Beata och John är grannar och bästa vänner sedan länge. De gör det mesta tillsammans och nu är det dags för den årliga semesterresan utan barnen. I år skall den genomföras på hemmaplan. Det är Ingmar Bergman-vecka på Fårö följt av besök på Stora Karlsö som lockar. Så slår tragedin till. Någon saknas en morgon och påträffas senare död, uppenbart mördad. I samma veva kallas någon annan i sällskapet tillbaka till jobbet och blir sedan onåbar. Vad har hänt och varför? Vännerna döljer stora hemligheter för både omvärlden och varandra.
366 mycket lättlästa sidor som tar slut väl fort. Det är inte utan att jag tycker storyn och miljön bär vissa likheter med Anna Janssons bok från 2008, Inte ens det förflutna. Detta är mer lättläst och helt okej men Janssons bok mer spännande.
Mari Jungstedt: Den farliga leken (Albert Bonniers Förlag 2010)
Bokens inledande tre sidor tycker jag inte har med berättelsen att göra alls, men okej, dem kan man väl bortse ifrån. Sen tar berättelsen fart och det handlar framförallt om personer knutna till den glamorösa modellvärlden. Gotländska Jenny är den allra hetaste stjärnan just nu, hela världen är hennes arbetsplats och hon kastas in i en värld med kändisar och fester överallt. Just nu har hon ett mycket hemligt förhållande med fotografen Markus Sandberg, en kille som haft brudar i parti och minut och som faktiskt jobbar för samma agentur som Jenny. Förhållandet är synnerligen förbjudet... och kanske inte så värst hemligt heller? Snart försöker någon ta livet av Markus, han hamnar i koma...
På annat håll finns Agnes, en ung flicka som tynar bort. En gång var hon också en riktigt lovande modell men någons ord om att hon behövde tappa ett kilo eller två ledde henne rätt in i anorexins starka grepp. Nu finns hon på behandlingshem och äter i princip ingenting.
Sakta men säkert flätas flickornas liv samman och vi följer kommissarie Knutas sökande efter en mördare. 378 lättlästa, lagom spännande sidor, varken bättre eller sämre än Jungstedts senaste romaner i serien.
Mari Jungstedt: Det fjärde offret (Albert Bonniers Förlag 2011)
Det börjar med en mördad familj och fortsätter med ett bankrån. Rånarna kommer över en stor summa pengar och i den efterföljande flykten råkar de köra på och döda en liten flicka på cykel. Det är en stark början på Mari Jungstedts 9:e Gotlands-deckare.
Mordet på familjen ligger dock flera år tillbaka i tiden och även om det fortfarande är ouppklarat finns det inte på kommissarie Knutas agenda den här sommaren i Visby. Istället måste polisen satsa all energi på att finna de tre personer som just rånat banken och flytt. Dessutom börjar Knutas ana att allt inte står rätt till därhemma. Hans älskade hustru Line har plötsligt väskorna packade…
Vad ingen vet är att någon redan har full koll på den lilla rånargruppen. De två killarna och tjejen som just nu håller sig undan polisen med ett par miljoner i väskorna har någon efter sig. Denne okände kan inte alls tillåta att polisen sätter tjuvarna i finkan. Rånarna måste dö!
Och tro det eller ej, snart hittas en av dem död på ett utedass!
Lättläst sommarspänning på 350 sidor i samma stil som föregående titlar. Helt okej läsning för stunden.
Mari Jungstedt: Den sista akten (Albert Bonniers Förlag 2012)
Den sista akten är synnerligen lättsmält och oförarglig läsning. Jungstedt anstränger sig så för att rikta läsarnas misstankar mot en viss mördare att det står alldeles klart att det omöjligt kan vara denne som är skyldig och här blir man såklart inte besviken. Eller är det just det man blir? Det hela är rätt förutsägbart även om det liksom ändå bjuds på en överraskning…
De 314 sidorna flyger snabbt förbi, här finns många och korta kapitel så det blir mycket luft på sidorna, dessutom är tempot högt. Allt utom det mest nödvändiga är bortskalat.
Det hela tar sin början för ett år sedan då ett teatersällskap framför Shakespeares Macbeth i den medeltida klosterruinen i Roma på Gotland. Hon, den gifta kvinnan och mamman, sitter med i publiken alldeles tagen av den långe, stilige unge mannen på scen. De inleder en hemlig relation… Av och till får vi tillbakablickar av deras år tillsammans.
I nutid är det Almedalsvecka på Gotland. Tusentals människor samlas för att debattera olika ämnen. Journalisten Erika Malm har hållit ett uppmärksammat föredrag om främlingsfientlighet och dagen därpå hittats mördad på sitt hotellrum i Visby. Kommissarie Knutas måste såklart finna hennes mördare och gärna en orsak till dådet.
I denna den 10:e romanen om Knutas och hans kollegor får vi på våldskontot vara med om två brutala kvinnomord på Gotland och en otäck bilolycka på Gran Canaria dit Knutas reser för att försöka avsluta ett gammalt ouppklarat fall.
Privat ser det ut att gå mot skilsmässa för den gamle polisen, men en inte så ny kärlek står ju och smyger i faggorna så det hela kan kanske ordna sig till det bästa ändå?
Ja, in i storyn kommer gamla bekanta poliser och journalister och man söker helt enkelt en mördare i kretsen av skådespelare. Det är tufft i showbiz-branschen och i krig och kärlek är visst allt tillåtet…
Lättläst, måttligt intressant, en gnutta spänning, glömt i samma stund man har avslutat läsningen men ändå en okej sommarlektyr i hängmattan en timma eller två, om du läst och gillat föregående delar i serien.