Johan Høst: En nation i schack (Nona 2023)
(En nasjon i sjakk. 2022)

Bara sekunder efter att kungafamiljen lämnat friluftsmuseet sprängs det i luften. Samtidigt försvinner statsministern och en livvakt under en skidtur på fjället. Livvakt nummer två hittas medvetslös i snön, skjuten med en bedövningspil. Sökandet efter nationens ledare hinner knappt dra i gång innan han hittas bunden och huvförsedd, sittandes i en glasbur tillsammans med en bomb och ett räkneverk. På samma sätt har den försvunne livvakten placerats i ett eget bås strax intill.

Den okände förövaren hör av sig och vill spela ett parti schack om stadsministerns liv. Personen säger sig representera folket och vill utmana makten. Folket skall spela vitt och göra första draget. Varje spelare har 24 timmar till sitt förfogande och om senast 48 timmar dör statsministern om inte svart spelare dessförinnan vunnit matchen. För att göra kampen lite mer spännande påstår personen att han valt ut en "maktens representant" för varje svart pjäs på brädet. Kungen är såklart statsministern men alla bönderna som skyddar makten är alla en specifik polis, militär, domare eller advokat. Bakom pjäserna för springare, löpare, torn och drottning, ja där finns helt enkelt andra högt uppsatta, kända personer med inflytande.

Hur många av dessa pjäser och personer kommer svart spelare att vilja offra för att rädda en?!

Nationens ledning hämtar upp landets näst bäste schackspelare och tvingar denne att spela spelet, den norske schackvärldsmästaren själv befinner sig sjuk och utom räckhåll på andra sidan jorden. Så börjar spelet samtidigt som insatsstyrkan försöker hitta en terrorist och skydda möjliga offer. Maktens schackspelare är inte dålig men snart nog måste förstås en bonde här och där ryka… och när den förste slås ut exploderar livvakt nummer ett i sin glasbur på torget bredvid statsministern. Sen kommer offren i stadig takt.

Det rör sig om synnerligen välplanerade och spektakulära dåd, en salig blandning av kreativa sätt att ta livet av en person på. Snart börjar man tänka i termer av att kanske offra några pjäser och personer för att se om där finns ett gemensamt mönster, om offrens identiteter kan leda till att förövaren avslöjas… Snart anar man en gemensam nämnare och insatsstyrkan lyckas med nöd och näppe rädda en del personer i sista stund. Men kanske var det meningen och planerat så?

Jag tyckte boken lät skitspännande och utan tvekan utdelas många plus för originalitet. Det är minsann inte många kriminalromaner eller thrillers som så fullkomligt byggt på ett enda schackparti så detta är i sanning något fräscht annorlunda. Men undantaget de stunder när förövaren kommunicerar med makten via en surfplatta och utdelar sina hotelser eller ändrar spelets regler är det inte superspännande och jag kommer egentligen inte någon huvudperson riktigt in på livet, det är liksom ingen person som griper tag och sticker ut och jag direkt vill bry mig om. Det kommer någon överraskning mot slutet men som helhet är det mer en lockande inramning, ett coolt tema som jag minns än sagan i sig. Starten blir händelserik och inramningen inte lik nån annan, men när det sen tuffar på är det väl trots allt rätt medelmåttigt. Betygstrean ligger säkert och det är väl ett godkänt, gott betyg. Men samtidigt känner jag en liten besvikelse, något lite saknas tycker jag, jag hade velat känna mer nagelbitarspänning när sekunderna tickar i väg, dragen görs och pjäserna och personerna slås ut.

387 lättlästa sidor och sedan ett efterord där berättelsens schackparti skildras drag för drag till och med sida 406. Bokomslaget bär texten Deltatrilogin så jag antar att författaren bär planer på att släppa fler romaner om den här bokens insatsstyrka. Okej då.