Nick Hornby: Om en pojke (Forum 2002)
(About a Boy. 1998)

Will är 36 år, lever ensam i London och har mer pengar än han kan göra av med. Han varken vill eller behöver jobba. Han ägnar sig åt sina intressen; musik, film- och tv-tittande, shopping, pubbesök och kvinnor. Skrikiga barn står han inte ute med och det är när vänner i omgivningen kommer dragande med sina snorungar han verkligen inser hur bra han har det som ungkarl med pengar.

Will känner dock suget efter en ny kvinna och kommer på den fantastiska lösningen att ragga på ensamstående kvinnor. Många av dem finns det, somliga är fantastiskt snygga och i alla fall några skulle säkert uppskatta lite uppvaktning. Will diktar ihop en story om en egen tvåårig son och beger sig till en förening för ensamma föräldrar. Där kämpar han för att få sin påhittade berättelse att hålla, för visst, många är de som frågar Will om hans liv och familjesituation. Han träffar också Fiona och hennes 12-årige son Marcus och inget i hans liv blir sig likt.

Snart är det Marcus som försöker få Will till styvpappa och börjar göra oönskade hembesök i Wills ungkarlslya. Och där finns inte minsta tecken av någon liten son! Snart har Will en efterhängsen 12-åring på halsen och umgänget väcker blandade känslor hos honom. Marcus är ju ibland häpnadsväckande skärpt och klarsynt för sin ålder. Ibland är det rentav Marcus som är den vuxne och Will barnet i deras komplicerade relation.

In i berättelsen kommer olika kvinnor och barn, skolkamrater till Marcus och det hela utvecklas till en pricksäker skildring av kampen för en kärnfamilj kontra livet som ungkarl. Det handlar om att finna såväl lyckan som sig själv. Det är hjärta och smärta och ganska charmigt, stundtals riktigt roligt. Även om det också handlar om separationer, självmordsförsök och mobbning. Och musik. Gruppen Nirvana spelar en inte oviktig roll i händelserna i denna lättlästa bok på 284 sidor som är väl värd en stark trea i betyg. Nu har jag blivit nyfiken på filmen med samma namn.