Sam Holland: Imitatören (Lind & Co 2023)
(The Echo Man. 2022)
Sam Hollands debutroman är riktigt bra, lättläst, spännande, en saga i högt tempo och framför allt med intressanta karaktärer. Boken är bra precis som den är men det skulle inte förvåna mig om flera av huvudpersonerna snart syns till i en ny berättelse. Förhoppningsvis är detta inledningen på en ny thrillerserie och det skulle jag verkligen välkomna. Det här var inte dumt alls, men en varning är på sin plats. Det är en stundtals obehaglig saga med flera riktigt skruvade våldsscener, men så har också Imitatören bestämt sig för att själv härma några av historiens allra värsta och mest otäcka verkliga mördare!

Ja, den okände förövaren lämnar lik efter sig, i stort antal och dödade på vitt skilda sätt och platser. Det spretar så väldeliga att polisen inte alls först knyter våldsdåden samman. Mördaren är alldeles för skicklig och gör inga misstag, lämnar inga ledtrådar efter sig. Det är först när två av hans överlevande offer träffas som de tillsammans knäcker gåtan och ser ett mönster.

Griffin har överlevt ett inbrott i egna bostaden. Han har maktlös tvingats uppleva sin hustrus våldtäkt och död och själv nosat på döden efter att ha blivit våldsamt misshandlad. Att han själv är polis var inte till någon hjälp alls och numera är han snarast besatt av att hitta den skyldige, så illa ute att kollegorna inte vill veta av honom.

Jessica vaknar mitt i natten av att bostaden står i lågor. Någon har inaktiverat deras brandvarnare och sprutat in brandfarlig vätska genom brevinkastet och tänt på. Jessica tar dottern och hoppar desperat mot räddningen. Maken Patrick sover sig in i döden… Och det blir Jessica som misstänks för dådet. Hennes historia och medicinska journal gör det lätt att tro att hon som känd knäppgök ligger bakom detta. Det är tur att polisen Griffin är övertygad om motsatsen.

Sen fortsätter mördaren med sina dåd och det blir sadistiska sexövergrepp, halshuggna huvuden, flådda kroppar, mord med knivar, kulor, tillhyggen, elektricitet och mer men det skall samtidigt sägas att det trots bokens upplägg inte på något sätt frossas i våld. De galna dåden och dess skildringar är den lilla delen av storyn, men som sagt, somligt är rätt magstarkt, men vad säger man, verkligheten överträffar dikten… 484 sidor.

Sam Holland: En efter en (Lind & Co 2025)
(The Twenty. 2023)
Fallet med Imitatören och somliga inblandade omnämns som hastigast bland brottsutredarna i den här berättelsen, men det här är en helt egen saga med nya huvudpersoner och inte en fortsättning på debutromanen. Författaren lovar dock i ett efterord att polis Nate Griffin (från Imitatören) snart kommer tillbaka i en annan berättelse.

Ja, här hittar vi i stället kriminalkommissarie Adam Bishop och hans närmaste man Jamie. De kallas i väg till soptippen för där har man just funnit döda personer, hela fem kroppar olika mycket förstörda och somliga angripna av djur. Dessutom är liken numrerade i något slags dödsordning, ett slags nedräkning.

Adams ex-fru Romilly hör av sig och är övertygad om att de här dåden är knutna till ett fall från 90-talet där det förekom liknande numrering på mordoffer. De offren hade dessutom numren direkt före dessa. Och Romilly borde ju veta för den mördaren då var hennes egen far. Han roade sig med att kidnappa offer och hålla dem som slavar att utnyttja. Ja, tills han tröttnade på dem och det var 11-årige Romilly som ringde polisen och avslöjade fadern.

Men relationen nu med Adam är ansträngd och de båda har sina egna demoner från det förflutna. Adam kan inte riktigt se att Romilly har helt rätt med en koppling till något som ligger 25-30 år tillbaka i tiden, dessutom sitter ju pappan inlåst i fängelset.

Men nya offer står på kö, och sannerligen, har de inte en koppling till Adam? En efter en faller offer för mördaren som av oklar anledning verkar räkna ned från tjugo.

Kommissarie Bishop är på jakt efter en riktig galning som roar sig med att tömma kroppar på blod. Boken omfattar hela 485 sidor men läsningen går raskt, inte nödvändigtvis för att detta skulle vara skitspännande utan mer för att det är en rak, relativt okomplicerad story med mycket dialog. Men lite spännande är det allt och nån överraskning bjuds det på också. En stark betygstrea för helheten.