Frances Hegarty: Ljusdunkel (W & W 1992)
(Half Light. 1992)

Hegarty har också givit ut böcker under pseudonymen Frances Fyfield. Skall man gå efter bokens baksidestext är detta en gastkramande thriller. Det beror väl på hur lättskrämd man är eller vilken graderingsskala man har men jag tyckte nog att det här var en blek, långsam historia.

Här har vi Elisabeth som restaurerar oljemålningar. Hon bor och arbetar ensam i London och har inte direkt varken tid eller lust att engagera sig i andra människor. Både väninnan/konsthandlaren Annie och älskaren/advokaten Francis hålls på visst avstånd och har svårt att komma henne in på livet. Ibland tycker Elisabeth att hon är förföljd. Fotsteg och klickljud efter någon med käpp hör hon av och till när hon är ute och dessa ljud fortsätter att eka i hennes medvetande.

Via Annie erbjuds hon så ett omfattande restaureringsarbete hemma hos en äldre man, en förmögen konstsamlare, och efter att ha sett hans pampiga våning där hon lockas med eget arbetsrum tackar hon ja till jobbet. Konstsamlaren Thomas är handikappad, ful och frånstötande och hans hemhjälp är en ännu fulare kvinna. Elisabeth som tyckt att Thomas verkar vara en vänlig själ tvingas snart tänka om. Thomas har nämligen planerat för att hålla kvar sin gäst på obestämd framtid, även mot hennes vilja. Och han har gjort det klart för förra hyresvärden att hon inte skall komma tillbaka till sin gamla bostad.

Annie och Francis låter dagarna gå utan att man saknar Elisabeth för mycket men när de väl skall börja leta efter henne har de inte ett enda klart spår att gå efter. Då har Elisabeth upptäckt Thomas tavelsamling där alla målade personer har fått ögonen utstuckna och det blir allt kusligare att tvingas vara kvar i Thomas bostad.

Som sagt, storyn är ganska intressant. Om du inte hade många vänner alls och du just blivit osams med dem och samtidigt lät dig luras till att bli inspärrad utan möjlighet till frihet, skulle vännerna leta efter dig då du varit borta några dagar? Hur mycket energi skulle de lägga ned på att finna dig och hur länge skulle du själv stå ut inlåst? Upplägget är förvisso intressant och berättelsen tankeväckande men som den är skriven nu inte så gastkramande som jag hoppats. Tyvärr. 266 sidor.