Jan Guillou: Vägen till Jerusalem (Norstedts 1998)
Vi befinner oss i 1100-talets norden. Arn Magnusson föds på Arnäs gård vid Vänerns strand men växer upp i kloster hos munkar. Redan tidigt står det klart att Arn är en talangfull ung man och han lär sig snabbt läsa, skriva och tala flera språk. Sjunga gudomligt kan han också och med vapen i hand är han snart oöverträffad. Munkarna har format och tränat honom till en Kristi stridsman.

Unge Arn blir stor och stark tonåring och tillbringar en härlig stund i sängen med unga Katarina. En tid senare träffar Arn sitt livs kärlek Cecilia och de förstår båda att det är de för alltid i tiders evighet. Tyvärr avslöjas det att Katarina och Cecilia är systrar och så som det står i Heliga Skrifts Moseböcker; Äga två kvinnor samme man, det är styggelseverk. Guds Heliga kyrka måste gå in och döma ut ett straff för brottet. Och när man syndat så svårt som Arn och Cecilia måste straffet kännas!

Romansserien från korstågstid av Guillou har hyllats som utmärkt litteratur av många kritiker. Jag måste säga att jag är lite besviken. Tyvärr känns det bitvis ganska segt. Tjogtals sidor beskriver dagens aktiviteter och så vänder man blad och så har det gått typ tio år. Det som räddar en extra stjärna i betyg är slutet som verkligen får en att känna sig tvungen att läsa nästa bok. Samtidigt är slutet på sitt sätt väldigt otillfredsställande i och med att det slutar mitt uppe i berättelsen. Så mer än medelbetyg är boken inte värd. 367 sidor.

Jan Guillou: Tempelriddaren (Norstedts 1999)
Arn Magnusson är i Jerusalem och tjänstgör som en mäktig kristen tempelriddare under namnet Arn de Gothia. Under tempelriddarnas röda kors på vit botten kämpar man för kristendomens spridning. Boken börjar med att Arn på sin mäktiga springare räddar livet på saracenen Saladin. Och det är ironiskt för araben Saladin har svurit att befria Jerusalem från alla kristna och låta muslimer ta makten i staden och hela landet. Resten av boken handlar sedan om kampen mellan Arn de Gothias kristna tempelriddare och de saracenska soldaterna ledda av Saladin.

Under åren som går stryker tusentals araber och kristna med på slagfältet i batalj efter batalj. Hemma i norden och nuvarande Sverige kämpar Arns älskade Cecilia med sitt straff för deras synder samtidigt som höga herrar kämpar om makten i götaland och Danmark. Kommer Arn och Cecilia någonsin att ses igen eller stupar Arn på slagfältet?

Boken spinner vidare där det slutade senast i Vägen till Jerusalem. Samma dueller till häst med svärd och båge, samma intriger hemmavid i borgar och på gårdar. Även här är det bitvis i mitt tycke segt, år både flyger iväg och masar sig fram, men återigen, en tredje medelbetyg-stjärna för att man på nytt vill läsa vidare. Fler stjärnor blir det inte för jag är fortfarande förbannad för att boken slutar utan att det man längtat efter får vänta ett tag till... till läsandet av nästa bok i serien. 420 sidor.

Jan Guillou: Riket vid vägens slut (Piratförlaget 1998)
Så, till slut, kommer Arn de Gothia, alias Arn Magnusson ridande hem till föräldrahemmet med fantastiska arabiska hästar, ett gäng vänner och stor rikedom. Berättelserna om Arns strider och framgång med svärd och båge har varit som sagor för barnen som nu ser en levande legend komma hem.

Genast tar Arn itu med att bygga om gården till en borg, det gäller att vara förberedd om kriget skulle komma. Och förändringarna i den dagliga tillvaron revolutionerar livet för många. I utlandet har många saker gjorts på ett helt annat och faktiskt bättre sätt och Arn lär folket hemma nya sätt att strida, smida, bygga, odla, tvätta etc. Så får Arn äntligen träffa sin Cecilia, som är äldre men förvisso lika kär i honom. Man vill genast ha bröllop men mäktiga män och vänner till dem båda säger nej, politiken är viktigare än kärleken. Cecilia gör sig bättre som abbedissa för ett viktigt nytt kloster än som Arns fru, hävdar man.

Hm, hur skall man lösa detta då? Och Dansken närmar sig, landet kommer allt närmare ett krig. Ja, det som sagts om de tidigare delarna får gälla även för denna den avslutande delen om Arn Magnusson. Det här var varken bättre eller sämre än de andra delarna. Vill du ha mer spänning finns det annat att läsa men är det en historisk berättelse i riktig Ivanhoe-stil på hemmaplan du känner för kan du väl ta dig an den här serien. 431 sidor.

Jan Guillou: Arvet efter Arn (Piratförlaget 2001)
Efter den enorma succén med trilogin om riddar Arn kom det så en fjärde bok i serien. Huvudperson är Arns barnbarn Birger, sedermera Birger Jarl, Stockholms grundare. Och det handlar precis som i tidigare böcker om att gifta sig rätt, vara skicklig med vapen i hand och till häst och ha talets gåva. Här finns intrigerande män tillhörande kyrkan, vackra kvinnor att lusta efter, släktfejder och mycket annat. Det är perioder av välstånd och fred, varvat med kärva dagar och lurande krig.

Hur som helst, med hela folkungaätten på sin sida tar sig Birger förstås igenom allt, hur besvärligt det än är. Är han kanske inte barnbarn till den berömde och store mannen Arn Magnusson? Det är mer på samma tema som tidigare, och visst, det hela är helt ok egentligen. Men. Bitvis är det för himla seg läsning och ja, jag tycker det här är sämre än seriens föregående delar. 425 bitvis plågsamma sidor.