John Grisham: Visselblåsaren (Albert Bonniers Förlag 2017)
(The Whistler. 2016)

Lacy Stoltz är jurist och utredare på justitienämnden i Florida. Lacy och hennes kollegor undersöker felaktigheter inom domstolssystemet. En dag blir hon kontaktad av den hemlighetsfulle Greg som säger sig ha bevis för att den kanske främste, mest populäre domaren i Florida i högsta grad är involverad i organiserad brottslighet. Fast det är i ärlighetens namn lite si och så med bevisen, det handlar mer om misstankar och en egen fast övertygelse. Det är kanske inte riktigt den dokumentation som Lacy behöver för att ta sig an fallet. Man kan ju inte utreda och angripa en domare hur som helst…

Men jo, domare McDover tar mutor och samverkar med skurkar för att tjäna enorma belopp på den indianska tappacola-stammens kasinoverksamhet. Domaren har fifflat och trixat i rättegångar och kunnat sko sig riktigt väl och har bostäder på många håll och skattkammaren full med konst, ädelstenar och kontanter. Fast allt detta är det ju inte många som känner till förstås. Det shoppas fina kläder och resor till exotiska platser. Kan verkligen allt det här finansieras med en normal domarlön, kan man undra?

Efter övertalning tar Lacy och kollegan Hugo tag i saken och börjar undersöka domaren lite närmre. En ytlig titt avslöjar förstås ingenting, inget mer än samröre med en massa anonyma bolag registrerade i skatteparadis. Det är sannerligen inte lätt att komma bakom ytan och hitta några avslöjande bevis, men deras snokande väcker förstås skurkarnas uppmärksamhet. Snart är tillvaron absolut livsfarlig för Lacy och Hugo.

Kan de få mer info av den mystiske Greg och hans vänner? Ja, vem är den verklige visselblåsaren nära domaren? Både Greg och visselblåsaren är såklart livrädda för att avslöjas och kan bara agera i mesta möjliga hemlighet. Och framför allt, kan våra huvudpersoner hålla sig vid liv länge nog för att avslöja domare McDover? Utan minsta hållbara bevis är det ingen som helst idé att ta utredningen vidare till polisen eller FBI…

En domare och jurister i de ledande rollerna förvisso men Grisham tar ut svängarna och får in ett uns mer spänning och thrillerkänsla i berättelsen, jämfört med en stor mängd av hans föregående advokatromaner. Förhållandevis lättläst och intressant annorlunda, men ändå inte så pass att betyget kan höja sig över en medeltrea. 397 sidor.




John Grisham: Domarens lista (Albert Bonniers Förlag 2023)
(The Judge’s List. 2019)

Ungefär tre år har gått sedan händelserna i boken Visselblåsaren och vi träffar återigen på juristen Lacy Stoltz. Hon jobbar fortfarande för justitienämnden i Florida och är sedan två år tillsammans med FBI-agenten Allie men funderar på om han verkligen är hennes framtid. Som FBI-agent är han ofta borta på uppdrag långa perioder och relationen står och väger, har kommit till ett vägskäl. De skall antingen göra slut eller gifta sig.

Och än en gång blir Lacy kontaktad av en person som sitter på spännande information om en domare. Till en början kallar hon sig Margie men vill helst inte avslöja sitt rätta namn. Hon känner sig inte riktigt trygg längre men något måste göras. Domare Ross Bannick måste stoppas!

För mer än 20 år sedan mördade domaren hennes pappa och sen dess har hon spanat på Bannick. Nu är Margie övertygad om att fadern inte var domarens första offer och att han senare och fram till nu fortsatt ta livet av folk han inte gillar… Listan på offer verkar omfatta ett tiotal individer men då dåden begåtts över en lång tidsperiod och i olika delstater verkar ingen ha sett ett mönster eller snappat upp någon ledtråd. Ja, ingen mer än denne Margie, alltså dottern till ett av offren för så länge sedan…

Mycket motvilligt även denna gång dras Lacy Stoltz in i en utredning av en nästintill oberörbar domare. Mot slutet ser det ut som att det är Margie och Lacy som skall bli nya namn på dödslistan… Aldrig förr har väl Ross Bannick känt sig så hotad. Här har han mördat i över tjugo år och så plötsligt börjar det osa hett…

Tro det eller ej men Grisham tonar ned advokatdelen i sagan och glider alltmer över i thrillergenren. Aldrig förr har det väl varit så mycket seriemördarjakt i en Grishamroman och jag gillar det… 360 sidor.