Andy Griffiths & Terry Denton: Vår fängslande trädkoja med 117 våningar (Alfabeta 2019)
(The 117-Storey Treehouse. 2019)
379 nya sidor i serien om den enorma trädkojan flyger snabbt förbi. Det är mest svartvita bilder på sidorna och somliga sidor upprepar sig med små variationer inte bara en gång utan flera. Allt är nästintill precis som vanligt.

Herr Stornäsa kräver ett nytt bokmanuskript och Andy och Terry måste genast komma på något skojigt och annorlunda att berätta om. Allra först beskriver de sina 13 nya trädkojevåningar. Här finns nu ett våningsplan med en cirkus, ett annat med ett väntrum, ett underklädesmuseum, ett pyjamaspartyrum, en jätterobotkamparena och mer...

Kamraterna Andy och Terry kommer att fara genom dem alla i rask takt då de blir jagade av Berättarpolisen.

Berättarpolisen har nämligen dykt upp då den här berättelsen börjat alldeles förskräckligt tramsigt och olagligt. Det är nämligen så att Terry fått en idé om att han som alla föregående böckers illustratör nu skall ge sig på att hitta på manuset också. Andy har såklart protesterat och sagt att själva berättelsen är hans uppgift och att Terry skall rita. De har bråkat lite men sen kommit överens. Terry får hitta på deras nya bok, eller göra ett försök i alla fall.

Och den börjar med en prick och sen flera... Och det är där nånstans Berättarpolisen dyker upp och börjar jaga dem, inte bara genom själva trädkojan utan vidare genom Dödens port och in i flera andra mer eller mindre kända sagoberättelser...

Ja, plötsligt träffar Andy och Terry och Jill andra barnbokskaraktärer och dessas skapare och vips så har de trots allt fått ihop material till en ny bok. Som såklart visar sig bli den sagan man just läst... knasigt som vanligt, men det funkar. Frågan är väl främst hur hög den här kojan (och därmed bokserien) kan bli?

Andy Griffiths & Terry Denton: Vår trädkoja med 130 våningar och en ovanligt irriterande fluga (Alfabeta 2020)
(The 130-Storey Treehouse. 2020)
Andy och Terry har byggt till ytterligare 13 våningar på sin fantastiska trädkoja. Tyvärr far hela bygget (130 våningar och allt) ut i rymden då ett enormt öga dyker upp på himlen och suger med sig hela trädet. Andy och Terry har visst blivit utvalda att representera planeten Jorden i en intergalaktisk strid på liv och död! Vinnarna skall få medalj, resten kommer att dö…

Lyckligtvis klarar sig våra huvudpersoner med mycket tur, glass och såpbubblor.

Men det blir ur askan i elden för problemen är såklart inte slut där. Nej, rymdvarelsen Blobben säger att hans hemplanet Blobbdromeda hotas av en enorm träskpadda. Så…

Ja, Andy och Terry far vidare i rymden och försöker hjälpa till med att rädda Blobbdromeda. Det blir inte alls lätt men lyckligtvis dyker en fluga upp i rätt ögonblick…

Och då har såklart våra huvudpersoner varit med om så många tokerier att de har material till en helt ny bok att ge herr Stornäsa. Efter 321 sidor är det slut och då lovar Andy och Terry 13 nya våningar i en kommande berättelse.

Aj då, känner jag. Det börjar kännas som att det verkligen räcker nu. Visst flyger sidorna fram, här är ju ärligt talat mer svartvita bilder än text, men nja, storyn är ju bara för löjlig. Fantasi är viktigt men det mesta här är så överdrivet absurt att det nästan inte ens är kul, bara dumt.

Jag bjussar på en klen betygstrea för detta är ju samtidigt inte direkt sämre än många andra föregående titlar jag läst och recenserat. Men å andra sidan verkligen inte bättre heller. Tyvärr.

Andy Griffiths & Terry Denton: Vår trädkoja med 143 våningar. En ruskigt avkopplande semester. (Alfabeta 2021)
(The 143-Storey Treehouse. 2021)
Hela 298 sidor men läsningen går såklart supersnabbt, det här är ju mer tecknade serier än text. Sen kan man å andra sidan tillbringa mycket tid med de många svartvita illustrationerna, här är ju ofta späckat med knasigheter över hela sidorna.

Konceptet är det gamla vanliga, våra vänner Andy och Terry har byggt ut sin enorma trädkoja där allt verkar finnas. Eller kanske inte riktigt allt eftersom det finns anledning att hela tiden skapa nya rum och aktiviteter. Nu finns här en Super-Stora Grejer-våning med japp, du gissade rätt, riktigt stora föremål, och en gejser som sprutar ut vita bönor i tomatsås. En äppellund och en fiskmilkshakebar tillhör också nyheterna.

Mest användbart visar sig dock den nya grottan med den livs levande eldsprutande draken vara. Draken hjälper till med att hålla efter de synnerligen stökiga och farliga buhuerna när de plötsligt slår till...

Men innan det måste såklart Andy och Terry samla material till en ny bok åt Herr Stornäsa. Den här gången ger de sig iväg på vad som är tänkt skall bli en avkopplande semester, men som förstås blir något helt annat som man förstås läser om i den här boken.

De får med sig många kamrater på utflykten, glömmer en massa viktig utrustning men gör en fisketur, slår upp tält grillar marshmallows och berättar spökhistorier. Och sen dyker de upp, de där otäcka buhuerna.

Och hur det går skall inte avslöjas men som tur är följer reportern Siv Skriv och fotografen Jimmy Blixt från tidningen Stick iväg! med och dokumenterar allt som sker...

Fantasin är det väl kanske inget fel på, den formligen sprutar ut över sidorna hela tiden. Tyvärr börjar väl samtidigt alla knaserier och det bekanta upplägget ta ut sin rätt, det hela tuffar lite på tomgång. Man vet hur det skall gå. Allt de upplevt skall skrivas ned igen på slutet och presenteras på nytt över några sidor, manuskriptet skall komma Stornäsa tillhanda och sen funderar grabbarna på att bygga ut kojan igen...

När stackars Andy blir dödad och kluven av en yxa och sedan återställd med en vanlig (men superstor) häftapparat ja, då är det inte humor längre, då är sagan mest löjlig, mer så än annars i mina ögon. Men det kommer förstås alldeles strax en fortsättning. Trädkojan-berättelserna håvar in stora pengar till skaparna och har man hittat ett vinnande koncept måste det såklart utnyttjas till max med minimal ansträngning.

Andy Griffiths & Terry Denton: Vår trädkoja med 156 våningar får oväntat besök (Alfabeta 2022)
(The 156-Storey Treehouse. 2022)
Det tar väl en kvart eller så att läsa dessa 287 sidor, för ärligt talat det är ju en rätt tunn saga som presenteras, det är superkort text och desto mer av svartvita teckningar som pryder sidorna. Sen kan man förstås lägga mer tid på att i detalj studera bilderna för här och där finns det mycket i bilderna och ofta mer knasiga detaljer än man först lagt märke till. Fast tjusiga illustrationer skulle jag väl inte säga att det rör sig om. Klart funktionella, rentav helt nödvändiga för en story som den här, men snygga? Nej. Fast det spelar såklart ingen roll för en dylik berättelse. Den här bokserien har levt länge nu, den säljer sig själv i mångmiljonexemplar internationellt och det verkar ju vara tokdumt nonsens som folk vill ha.

Andy och Terry har lagt till ytterligare 13 våningar på sin enorma trädkoja. Nu finns här en bumlingbana, en önskebrunn, en hittegodsavdelning, ett stinkande våningsplan, en världsrekordvåning, en tankeläsande smörgåsmaskin och mer… Ja, det är så mycket nytt att allt det som byggts i fler än tio tidigare böcker och finns på 140+ andra våningar i princip inte alls omnämns men vi får i alla fall veta att de haft problem med levande pepparkakor och att en stor stygg varg faktiskt lyckats blåsa omkull kojträdet – hur otroligt det nu än låter! (Och hur trädet sen kunde resas upp igen och rotas på nytt förtäljer inte sagan…)

Herr Stornäsa hör av sig och kräver en ny bok som skall vara klar redan dagen därpå. Andy och Terry protesterar vilt, nästa dag är det julafton och de har sannerligen annat att göra. De skall sätta upp julbelysning, sjunga julsånger, skriva önskelistor till tomten, ha snöbollskrig osv. men Herr Stornäsa backar inte, han skall ha sin bok…

Det är då jultomten med sina renar kraschlandar på trädkojan och faller ned i en kloningsmaskin. Plötsligt har de hundra tomtar… Andy och Terry och kamraten Jill försöker att lista ut vem av dem som är äkta vara och sätter sedan i gång med att dela ut julklappar… Och vips så finns det material till en ny berättelse trots allt… 156-våningsboken bjussar på mer av samma som tidigare. I princip bara tokerier på löpande band och sen skrivs allt vännerna upplevt ned och blir ett bokmanus till herr Stornäsa. I grund och botten varken bättre eller sämre än de senast föregående titlarna, men något lite tristare blir det ju när allt följer samma mall…

Andy Griffiths & Terry Denton: Berättelser från trädkojan (Alfabeta 2023)
(Treehouse Tales, too silly to be told… until now! 2022)
Andy och Terry har upplevt mycket i och omkring sin trädkoja och somliga händelser har varit så knäppa att man inte velat berätta om dem för någon. Förrän nu! Nu kan såklart vän av ordning hävda att de äventyr som redan publicerats nog ändå varit knäppa så det räcker och mer därtill. Kan det liksom bli mer galet och tokigt? Jo, det kan det nog faktiskt.

Det här är 202 sidor och tretton olika sagor, den ena mer knäpp än den andra. Läsningen går förstås rasande snabbt men det är nog trots allt mer text än svartvita teckningar på sidorna. Å andra sidan blir det extra luftigt på 2-3 sidor mellan de olika kapitlen/berättelserna.

Fantasin flödar förstås i gammal god stil men då och då blir det liksom bara för mycket. Ett äventyr handlar om att alla figurerna som dyker upp måste stoppa en stol i näsan, just bara för att det är Stoppa-stolar-i-näsan-dagen. En simpel höjdhoppstävling mellan Andy, Terry och Jill vinner väl Terry då han plötsligt tar ett skutt som för honom upp bland molnen och vidare ut mot rymden… Jill och Andy måste såklart stoppa honom men det krävs för dem både en grodhäst, hoppande bönor och jetdrivna hoppskor för att komma lika högt.

Super-duper-uppsugaren är det ultimata städredskapet. Tyvärr suger den upp precis allt som finns. En annan måhända festlig men mycket farlig aktivitet är att spola ned varandra i toaletten och inte är det kanske mindre farligt att släppa stora pianon på sina kamrater heller?

Den dagen det blev stopp i Terrys hjärna behövde Jill och Andy förminska sig för att fara in i hans skalle och bekämpa en eldsprutande gummianka. Andy får förresten också problem med sitt huvud för en haj biter av det!

Och mer ändå sker. In med fler knasiga uppfinningar, enhörningar, dåligt väder, professor Stupido och herr Stornäsa bara för att nämna somligt. En bok för unga att älska och något för oss lite äldre att tycka kanske inte riktigt är storslagen litteratur men ändå något att då och då småle lite åt. Det här är många korta sagor i rask takt med fokus på tokerier och rena idiotier, mycket utan minsta verklighetsförankring. Somligt är underfundigt finurligt men knashumorn dras också ofta väldigt långt, för långt för min smak kan jag känna. Jag gillar nog de ”vanliga” böckerna med en förvisso ofta också knasig men längre saga lite bättre.

Andy Griffiths & Terry Denton: Vår världsbästa trädkoja med 169 våningar (Alfabeta 2023)
(The 169-Storey Treehouse. 2023)
Med tretton nya våningar finns det plats för en gammal vän till Andy och Terry att flytta in i trädkojan men så har det också blivit mer eller mindre helt nödvändigt baserat på händelser i bokens inledning. Det är Terry som använt den nya Vilket-Väder-Du-Vill-Kupolen och råkat glömma att stänga dörren om det oväder han skapat och nu släpps värsta stormen fri att skapa kaos… Det behövs alla vänner man kan skaka fram för att lyckas stänga dörren och få lite lugn och ro.

Det är då herr Smiting dyker upp och påstår att Andy och Terry brutit mot lagen. Alla unga pojkar är ålagda att gå i skolan och här verkar de leva alla sina dagar i något slags koja och bara leka hela dagarna. Det går förstås inte för sig, men Andy och Terry trivs inte alls i skolan. Där finns alldeles för många regler och snart finns faktiskt ingen skola alls. Den är sprängd i luften!

Andy, Terry och Jill tittar dessutom i den farliga dubbelgångarspegeln och vips så existerar tre onda versioner av våra huvudpersoner. Lyckligtvis ställer dessa inte bara till elände utan kan också vara till nytta.

När allt går mot sitt slut har så mycket skett att det såklart finns material till en ny bok att sända till herr Stornäsa och sen är dessa 267 sidorna slut. Detta är precis som tidigare mycket, mycket lättläst och med inte sällan mer bilder än text på sidorna. Flera av sidorna saknar förresten text helt. Livet i trädkojan för Andy och Terry är förstås fantastiskt fantasifullt men sagan är ändå rätt väl sammanhållen och inte för galen…