Tess Gerritsen: Syndaren (Damm Förlag 2006)
(The Sinner. 2003)

Ett brutalt dåd har ägt rum innanför klostermurarna. En ung nunna har dödats, en annan nunna är brutalt sönderslagen men ännu vid liv. De övriga nunnorna i klostret är inte till någon hjälp och vem som kan ha begått det hemska dådet har ingen någon aning om. Motivet är lika okänt. Främlingar släpps aldrig in och bara prästen, den unge stilige fader Brophy, och några hantverkare har haft tillträde till klostret. Och de kan väl ändå inte ha med detta att göra?

Kriminalassistent Jane Rizzoli utreder brottet, och rättsläkare Maura Isles undersöker den döda nunnan. Döm om allas förvåning när det visar sig att den döda 20-åriga syster Camille bevisligen fött barn. Vilken skräll! Vidare undersökningar avslöjar ett barnlik i ankdammen på området. Utan att utredningen går framåt så värst kompliceras den ytterligare när en okänd kvinna påträffas lemlästad i en övergiven byggnad. Kommer månne syster Ursula att vakna ur sin koma och kunna berätta om vad som skett? Vem är den okända kvinnan?

Maura Isles vill hjälpa till med utredningarna, men får snart annat att tänka på när ex-maken dyker upp och vill återuppta förhållandet. Rizzoli brottas som gravid med en växande mage, men har hon lust att upplysa den blivande pappan om sakernas tillstånd?

335 sidor som är en mix av relationsproblematik och kvinnornas jakt på vad som (såklart!) visar sig vara en galen mördare. Lättläst och sådär lagom småspännande utan att sticka ut åt något håll. Något annat än medelbetyg kan inte komma ifråga.




Tess Gerritsen: Dubbelgångare (Damm Förlag 2007)
(Body Double. 2004)

Här kommer den 3:e boken (efter Kirurgen och Syndaren) om kriminalassisten Jane Rizzoli och nu (mer gravid än tidigare) utreder hon mordet på vännen och rättsläkaren Maura Isles som hittats skjuten i en bil utanför sin bostad. Det är bara det att offret i bilen inte är Maura Isles utan en otäckt lik dubbelgångare. För Maura har varit i Paris och kommer hem just den här kvällen när blåljusen på polisbilarna sveper över hennes kvarter. Och just utanför hennes egen bostad finner hon alltså chockade grannar, poliser och en mördad kvinna precis på pricken lik henne själv! Vem är hon? Vad gör hon här? Vem har skjutit henne? Och var det istället Maura som var det tilltänkta offret?

Ja, Jane Rizzoli försöker bringa klarhet i detta mysterium. Det är ingen hemlighet att Maura Isles är adopterad och inte vet mycket om sin biologiska familj, men det här verkar bara vara för mycket. En syster verkar hon ju i alla fall ha haft. Maura rotar tillsammans med polisen i sitt eget förflutna och försöker samtidigt kartlägga identiteten på den döda kvinnan. Upp rullas en skrämmande historia om psykisk sjukdom, försvinnanden, tortyr, blodiga mord och kvinnomisshandel. Bara för att nämna något. Ovanpå allt detta verkar en brutal seriemördare ha siktat in sig på att kidnappa just höggravida kvinnor. Usch ja. 351 rätt spännande sidor. Betyget tre känns som att det är åt det starkare hållet.




Tess Gerritsen: Skendöd (Damm Förlag 2008)
(Vanish. 2005)

Rättsläkare Maura Isles hör ljud från kylrummet och till hennes fasa upptäcker hon en kvinna i en liksäck, nätt och jämt vid liv. Kvinnan förs genast till sjukhuset och väl på bättringsvägen skjuter hon ihjäl en säkerhetsvakt och tar sex personer som gisslan. En av dem är den höggravida kriminalpolisen Jane Rizzoli som kan föda i vilken minut som helst...

Vem är den okända kvinnan man funnit för död i vattnet och som nu hotar gisslan med vapen? Vad har hon varit utsatt för och vad vill hon?

Många journalister söker en syndabock till den misslyckade dödförklaringen av kvinnan, på annat håll planerar polisen som bäst för en stormning av lokalen där förövaren finns. Maura Isles försöker tillsammans med Jane Rizzolis man, FBI-agenten Gabriel Dean, ta reda på mer om den desperata kvinnan. Mörka hemligheter kommer att avslöjas, spänningen kommer att öka. Detta är 335 mycket lättlästa sidor som kan få betyget tre med viss extra styrka.




Tess Gerritsen: I satans tjänst (Damm Förlag 2009)
(The Mephisto Club. 2006)

Juletid i Boston. Ett kvinnolik i en villa. Det unga offret har mördats, kroppen är styckad och runt huvudet finns stearinljus och en ring ritad i golvet. På väggarna mycket blod samt mystisk text och uppochnedvända kors.

Texten skall visst betyda Jag har syndat, men frågan är om det är förövaren eller offret det syftar på. Och alla de kroppsdelar som hittas och som tillsammans utgör en komplett kropp visar sig faktiskt tillhöra olika personer. Någonstans finns ytterligare möjliga offer...

Ja, fler personer skall dö. Allt verkar ha en smått övernaturlig prägel, en satanistisk koppling på något sätt. Det är förstås inte lätt att tro på allt snack om djävulen och demoner, men nog går det en galning lös i alla fall.

När det ryktas om satanism och djävulen dyker den lokala Mephisto-stiftelsen upp. Dess medlemmar ägnar sig åt att studera just djävulen. När ett nytt mordoffer hittas på klubbhusets trappa blir förstås medlemmarna än mer involverade i utredningen.

Polis Jane Rizzoli och rättsläkare Maura Isles har båda rätt svårt att ta allt snack om satan på allvar, men dr Isles får i alla fall hänga en hel del med stiftelsens ledare. Han är en äldre, stenrik man som inte kan låta bli att lägga sig i polisutredningen. Han vill dessutom ha med dr Isles i den här djävulsklubben...

Visst är ledaren märkligt fascinerande och en mycket karismatisk man men kan man vara säker på att han inget har att göra med morden? Maura har ju dessutom siktet inställt på prästen Brophy och denne älskar nog för allt i världen Maura men han älskar ju kyrkan och Gud mer. väl? Jane Rizzoli får å sin sida problem med sina föräldrar som plötsligt börjar snacka om skilsmässa. Var kommer det ifrån?

Ja, vad skall man säga om detta? Helt okej, men kanske inte så värst mycket bättre än så. Det hela blir något mer intressant för att jag bekantat mig med huvudpersonerna under ett 50-tal TV-serieavsnitt och ser kända karaktärer framför mig när jag läser, dessutom finns där lagom intressanta skillnader. Fast också en del redan bekanta likheter, och en story som rentav löpt vidare i TV-serien, så... tja. Satanisttemat var därtill överraskande nog mycket mindre spännande än förväntat, så som bäst får det bli ett medelbetyg. Jag rekommenderar nog hellre TV-serien än romanserien och det här är tyvärr inte heller bokseriens starkaste story så här långt. 358 sidor.