Karen Dionne: Träskkungens dotter (Bokförlaget NoNa 2018)
(The Marsh King’s Daughter. 2017)
Jacob Holbrook har en tuff, stökig uppväxt och möjligen en personlighetsstörning. Inget blir väl egentligen bättre av den misshandel och tortyr han utsätts för av föräldrarna. Som vuxen man får han syn på en ung tjej han vill ha, så han kidnappar henne helt enkelt. Plötsligt är en tonårig flicka bara borta och den unga tjejen kommer att vara mannens slav på alla sätt och i många år. Hon utsätts för otaliga övergrepp, hotas och misshandlas och våldtas. Efter ett par år i fångenskap föder hon en dotter.

Trion lever i en gammal stuga i Michigans träskmarker, avlägset, långt borta från civilisationen och flickan växer upp i ett synnerligen spartanskt hem utan rinnande vatten eller elektricitet. Pappa Jacob styr sin familj med järnhand och enligt indianska seder och modern är en kvinna som gett upp. Den lilla dottern vet förstås ingenting om ett annat sätt att leva och blir pappas lilla älskling, om än faktiskt lika hotad, misshandlad och torterad som modern. På pluskontot hamnar att hon blir fantastiskt duktig på att spåra och jaga, fiska, hitta ute i naturen och liknande.

Efter mer än tio år i fångenskap lyckas mor och dotter rymma och Jacob, Träskkungen kallad, hamnar bakom lås och bom. Livet går vidare och Träskkungens nu vuxna dotter har man och egna döttrar. Hon har bytt namn och fullkomligt hemlighållit sitt mörka förflutna för sin familj. Det är då Träskkungen rymmer från fängelset och ger sig på jakt efter sin dotter och sina barnbarn….

Träskkungens dotter inser att hon är den ende som förstår fadern och är kapabel att stoppa honom, en gång för alla.

Ja, Jacob Holbrook rymmer på sidan 21, sen är delarna med nutid egentligen väldigt sparsamma fram till slutet. Säg att kanske 250 av bokens 312 sidor handlar om Träskkungens dotters historia, skildringar av uppväxten mitt ute i ingenstans, med dagar med jakt och fiske, vilda djur, skogar, vattenfall och träskmarker, gamla indianska seder och bruk, ja en massa nyttigt och skoj, men också en hel del otäcka dagar med sorg, smärta och hunger kopplat till pappans galenskap. Mötet mellan far och dotter i nutid, uppgörelsen ute i den vilda och sköna naturen som allt bygger upp till får väl ärligt talat bara ca 20 sidor av helheten.

Lysande! står det på omslaget, Så bra som en thriller kan bli. Nja, nej, kanske ändå inte. En trovärdig och gripande skildring av en liten flickas primitiva och isolerade barndom levande enbart tillsammans med mamma och pappa och inga andra under mer än tio år? Jo, absolut! Är det lite hemskt och otäckt och sorgligt och oberäkneligt med faderns våldsamma infall och attacker? Jodå, det också. Och det är så lättläst att sidorna flyger fram, men det är ändå något jag tycker saknas. Trots allt elände och hotet mot det normala familjelivet i nutid så hade jag önskat och förväntat mig mer krypande spänning, mer av en skrämmande jakt i träskmiljön. Men se icke. 99 % bakgrundshistoria, 1 % knivar och skjutvapen i en kort kamp i nutid och så var det slut. Filmatiseringen som gjorts är en tristare historia, en segare och mycket sämre version av berättelsen.