Patricia Cornwell: Offer utan namn (Norstedts. 1997)
(From Potter´s Field. 1995)

Temple Brooks Gault är tillbaka och det med besked. Den farligaste och grymmaste av mördare avrättar folk, men som det visar sig inte helt utan urskiljning. Noggrant planerade mord genomförs och det verkar som att Gault har något att berätta. Eller också vill han bara vara snäll….!? Eller också är han mer galen än vanligt….ja, vem kan veta med en sådan figur?

Rättsläkare Kay Scarpetta vid rättsläkarstationen i Virginia och vapendragaren Pete Marino jagar mördaren som inte drar sig för att slå till på de mest otroliga ställen. Gault ligger hela tiden minst ett steg före och räcker lång näsa till de jagande. Kanske har han dessutom hjälp av en eller flera partners. Det verkar också som att Gault inte bara mördar utan också har lyckats nästla sig in i och kontrollera självaste CAIN, det enorma dataprogram som Scarpettas systerdotter konstruerat åt FBI, och som sammanlänkar flera polismyndigheter och andra utredningsenheter. 271 medelmåttigt intressanta sidor.




Patricia Cornwell: Dunkla vatten (Norstedts 1998)
(Cause of Death. 1996)

Rättsläkare Kay Scarpetta blir kallad till ett gammalt örlogsvarv tidigt en morgon. Ett anonymt tips berättar om en livlös dykare. Upp ur det mörka kalla gyttjiga vattnet kommer en död man, en man som visar sig ha varit journalist. Det konstateras att det gått flera timmar sedan luft slutade pumpas genom dykarslangen ned till mannen och man hittar en pistol i hans båt. Men varvet har ju varit nedlagt sedan länge och han dök till synes ensam och hade vapen med sig. Vad var han på jakt efter? Frågorna är många.

Fortsatta undersökningar av dykutrustningen visar spår av cyanid i luftslangen och vid en koll hemma hos journalisten finner man en hel vapenarsenal samt en bok, en nysionistisk bibel som beskriver diverse hemskheter, politisk och religiös fanatism och extremism. Vad är det journalisten pysslat med? Frågorna blir fler och fler.

Kay Scarpetta är nu mycket god vän med polisman Marino och tillsammans med Scarpettas nu vuxna lesbiska systerdotter Lucy, tillika datageni och anställd hos FBI, så börjar de nysta i härvan. Fler mord inträffar.

Låter det spännande så ber jag om ursäkt, det är det inte. Jag tyckte det var rörigt och ointressant på det hela taget. Bokens behållning är beskrivningarna av relationen mellan Kay och systerdottern, bråken och kärleken dem emellan, rädslan för att den andra skall utsättas för fara och så vidare. Det är inte mycket att bygga en hel bok på men det ger lite liv åt karaktärerna. Efter att ha läst endast Den osynlige av Cornwell tidigare och önskat mer spänning redan då, blev det här raka motsatsen. Tyvärr. 246 sidor.




Patricia Cornwell: Dödlig smitta (Norstedts 1999)
(Unnatural Exposure. 1997)

Rättsläkare Kay Scarpetta är på Irland och undersöker 10 år gamla dödsfall som verkar ha likheter med färska mord i Virginia. Man har hittat sargade kroppar på soptippar. Väl hemma igen finner man ytterligare en kropp på soptippen. Och nu får Scarpetta epost från någon som kallar sig "deadoc" och som bifogar färgfoton på det mördade offret. Fler emails följer där "deadoc" hånar och hotar rättsläkaren och många ledtrådar till den skyldige har man inte.

Så konstateras att kroppen utsatts för smittkoppsvirus och allt blir plötsligt mycket mer allvarligt. Ett luftburet virus som man trott varit utrotat härjar fritt. På med skyddsdräkter och masker. Vem har kommit över smittkoppsvirus? Och varför får just Scarpetta och alla hennes kollegor sprayburkar med infekterat innehåll som gåvor? Vad vill mördaren säga? Ovanpå detta har huvudpersonen såväl kärlekstrassel som problem med slemmiga höjdare som glatt läcker information till pressen. Äntligen en Scarpetta-bok värd att tala gott om. Kanske inte en solklar fyra, men bättre än de tidigare böckerna jag läst. 299 sidor.




Patricia Cornwell: Eldens öga (Norstedts 2000)
(Point of Origin. 1998)

Kay Scarpetta skall på semester med sin älskade Benton när jobbet förstås kommer emellan. Hon får ett brev från Carrie Gretchen som sitter inspärrad på bevakat dårhus. Carrie har en gång varit FBI-agent och både jobbat med och varit tillsammans med Scarpettas systerdotter Lucy. Nu har det alltså visat sig att Carrie är psykopat och mördare, fullständigt galen med andra ord. Brevet som kommit är inget annat än en sjuk påminnelse om att Carrie är ute efter hämnd och att Scarpetta, Benton, Lucy aldrig går säkra...

Fast Carrie Gretchen sitter alltså bakom lås och bom. Scarpetta kallas sen till en brottsplats där ett tjusigt hus brunnit ned. Liket av en ung kvinna påträffas bland resterna. Och identifieringen tar tid. Än svårare är det att fatta hur elden startat. Senare brinner det på ett nytt ställe. Och ett nytt lik hittas. Efter det visar det sig att Carrie Gretchen rymt. Då börjar Scarpetta och Lucy att bli skraja på allvar...

Till slut så blir det en blixtrande snabb slutuppgörelse mellan onda och goda. I helikoptrar. Och under resans gång har en av huvudpersonerna i bokserien strukit med. Tja, medelmåttigt igen. Historien rullar på, men nagelbitarspänningen dröjer. Slutstriden man väntat på är löjligt snabbt avklarad och sen var det inte mer. Möjligen kan beslutet att ta död på en av huvudpersonerna leda till stora förändringar i framtida böcker. Men det återstår att se. 357 sidor.




Patricia Cornwell: Mörkrets makt (Norstedts 2001)
(Black Notice. 1999)

Man har i Richmonds hamn hittat en död man i en just avlastad container. Han är i synnerligen bedrövligt skick, håller faktiskt på att ruttna sönder då containern varit förseglad sedan länge och kommit hela vägen från Belgien. Man vet inte vem han är och några skrivna rader fransk text lyder väl närmast; trevlig resa, varulven. Hm, en varulv? Något att bita i kanske... haha.

Rättsläkare Scarpetta kallas till platsen och skall ta hand om det hela, men det blir kaos redan från start. Polischef Marino dyker också upp och han har inte en av sina bättre dagar. Faktum är att han inte alls är långt ifrån att få sparken. Unga tjejen Anderson, en rookie som inte kan någonting - än, har fått polisjobb, tillsatt uppifrån och Marinos kvinnliga chef är maktgalen hon med och gör som hon vill. Och som du förstått så gillar hon varken Marino eller Scarpetta utan vill göra om hela samarbets- och chefssituationen för både polisen och rättsmedicinen.

Så även Scarpetta är synnerligen illa ute. Även om Varulvsfallet till slut får sin lösning handlar det här mycket mer om interna stridigheter mellan Scarpetta/Marino mot diverse skurkar i de egna organisationerna. Scarpettas kollegor tror inte hon klarar jobbet och avlastar henne så mycket det går. Hon sörjer väl fortfarande vännens död, tror man. Det finns en tjuv som stjäl ur kaffekassan, någon stjäl också Scarpettas epost, svarar i hennes namn och sköter en Dr Scarpetta-sajt på Internet. Allt för att misskreditera rättsläkaren, för bort skall hon, den hemska kvinnan!

Boken inleds riktigt bra och ovissheten i vem som vill våra vänner illa och hur Scarpetta och Marino skall komma åt denne känns fräsch och intressant, riktigt spännande och lockar mer till fortsatt läsning än till exempel Varulvsfallet gör. Boken pendlar mellan betyget 3 och 4 och ja, jag sätter en svag 4. Snäppet bättre än flertalet böcker i serien. 425 sidor.