Lee Child: Under radarn (Massolit Förlag 2017)
(Night School. 2016)

Amerikansk underrättelsetjänst har lyckats snappa upp att någon okänd person troligen vill sälja något till någon. Exakt vilka som är inblandade är oklart, likaså vilken vara eller tjänst det rör sig om. Det enda man egentligen vet är att säljaren begär 100 miljoner dollar och med belopp i den klassen måste det hela förstås röra sig om något alldeles extra.

Man sätter samman ett superteam av proffs, de bästa av de bästa. Från FBI kommer Casey Waterman, från CIA John White. En ung Jack Reacher får representera Förenta staternas armé och som du säkert förstår utspelas detta långt innan somliga andra böcker i Reacher-serien. Året är 1996 och vår hjälte är ännu i aktiv tjänst som militärpolis.

På uppdrag av presidenten skall myndigheterna nu samarbeta och inte sakna något vad gäller resurser. Säljaren måste hittas och man måste utan tvekan få reda på vad det är för något som kan vara värt så mycket pengar. Missiler, biologiska vapen, hemlig underrättelseinformation?

Det blir Jack Reacher som tar kommandot i gruppen och han far till Tyskland för att om möjligt hitta en amerikan som alltså verkar ha något spännande och mycket värdefullt att sälja. Detta vore förstås inte en riktig Reacherbok utan lite kvinnlig fägring vid hans sida så huvudpersonen får naturligtvis sällskap av inte bara en utan två kamrater, doktor Marian Sinclair och sergeant Frances Neagley.

Att hitta en saknad amerikan i Tyskland torde vara snudd på omöjligt men Jack Reacher är ju ingen vanlig man. Han listar ut och förutspår saker där andra går bet och snart är man verkligen säljaren på spåren.

Den här berättelsen på 384 sidor känns med sitt upplägg riktigt annorlunda jämfört med flertalet andra i serien. Reacher hamnar inte i trubbel ensam någonstans i USA utan är mitt i karriären i Tyskland, omgiven av en mängd kollegor på ett officiellt men samtidigt mycket hemligt uppdrag. Under radarn är bättre än många andra tidigare berättelser men samtidigt ändå inte så annorlunda eller djävulskt spännande att betyget går över en hyggligt stark trea. Det är ju synd. Visst finns här lite spänning men action? Nej, inte så mycket.




Lee Child: Midnattslinjen (Massolit Förlag 2018)
(The Midnight Line. 2017)

Jack Reacher går förbi en pantbank och ser en examensring från den militära officershögskolan West Point. Ringen är liten, ser ut att ha tillhört en kvinna, och Reacher blir nyfiken på hur det kommer sig att ägaren skiljts från en sådan klenod. Någon har slitit synnerligen hårt för att kunna få den. En sådan ring lämnar man inte ifrån sig hur som helst.

Kanske är ägaren död, kanske har ringen blivit såld, stulen, ja vad som helst. Vår huvudperson måste stilla sin nyfikenhet och försöka ta reda på vad som hänt och vem ringen tillhör. Militären tar hand om de sina och även om Reacher inte längre är militär eller ens känner kvinnan ifråga så kan han helt enkelt inte släppa det här mysteriet. Han talar med butiksinnehavaren som tipsar om en lokal smågangster som i sin tur hänvisar vidare till en man som driver en tvättomat i Rapid City.

Reacher liftar vidare för att ta sig ett snack med Arthur Scorpio, en man helt uppenbarligen involverad i mer ljusskygga affärer än att enbart driva en tvättinrättning. Ett nytt tips leder vidare...

Plötsligt får Reacher slå sig samman med privatdetektiven Bramall från Chicago. Denne söker efter en försvunnen person. Det visar sig vara samma kvinna som Reacher är på jakt efter.

En handfull personer slås ned, något enstaka pistolskott avlossas men på det stora hela taget är Reacher väldigt lugn och lyckas hålla sig borta från bråk. Det här är liksom inte den typen av berättelse. Ett samlande av små ledtrådar, ett sökande, en liten bit av pusslet läggs i taget, sakta men säkert. Sen är Reacher en riktigt tragisk historia på spåren. Och efter det liftar han såklart vidare någonstans...

389 sidor, lagom spännande och lättlästa. En lite annorlunda saga då huvudpersonen här samarbetar med flera personer, har kontakt med folk hos såväl Pentagon, polisen och DEA och samtidigt inte alls drar sig för att planera brott för någon annans bästa...




Lee Child: Berättelser om Jack Reacher (Norstedts 2019)
(No Middle Name. 2017)

Detta är olika kortberättelser om Jack Reacher och de 340 sidor utgör tillsammans ett dussin olika noveller om den storväxte blivande/nuvarande/före detta militärpolisen Jack inget mellannamn Reacher. Bokens kortaste bidrag är endast fyra sidor lång, det längsta drygt femtio.

Inledande storyn För mycket tid (Too Much Time) är helt ny, resterande alster tidigare publicerade 2011-2016 i diverse tidskrifter, boksamlingar eller som e-noveller. Några berättelser handlar om den vuxne, kringflackande ensamvargen Reacher som hamnar i olika situationer där han får använda hjärna och/eller muskler för att hjälpa någon i nöd eller rentav bara sig själv. I andra sagor får vi träffa en betydligt yngre, men fortfarande lika stor, stark och smart Reacher som fortfarande är militärpolis i arméns tjänst. I nån berättelse är han rentav så ung att han inte ens tagit värvning. Den här variationen och extra informationen kring vår tuffe hjältes bakgrund, uppväxt och familjeliv är läsning trevlig att ta del av.

Det börjar med att Reacher försöker stoppa en väskryckare och blir anklagad för inblandning i dådet och slängd i finkan, fortsätter sedan 1974 i Andra sonen (Second Son) där en ung Reacher spöar killar någonstans i Asien och hittar en försvunnen bok med koder samtidigt som hans morfar dör i Paris.

I Hög värme (High Heat) träffar en 16-årig Reacher seriemördaren Son of Sam och hjälper en kvinnlig FBI-agent ut ur kylan, i Innerst inne (Deep Down) skall han gå undercover som prickskytt och avslöja vem av fyra kvinnor som är en förrädare.

Små krig (Small Wars) handlar om att Joe Reacher mördar en toppchef inom militären och att brorsan Jack Reacher skall lösa fallet. James Penneys nya identitet (James Penney’s New Identity) handlar om nämnde person som får sparken från sitt jobb, sätter eld på sitt och grannens hus, blir efterlyst och får en ny identitet av Jack Reacher.

I Alla snackar (Everyone Talks) hjälper en skjuten Reacher till med att fånga skurkar från sjuksängen, i Ingen övning (Not A Drill) dyker militären upp och spärrar av en hel skog. I skogen finns några bekanta till Reacher så han ger sig iväg efter dem...

Härnäst dyker Reacher upp i England efter en misslyckad flygresa som egentligen skulle ha tagit honom till Amsterdam. Han får käka julmat och hittar en saknad doktor, en saknad polis och en saknad diamant. Berättelsen heter Det kanske är en tradition (Maybe They Have a Tradition). Efter den följer En kille går in på en bar (Guy Walks into a Bar) där Reacher förhindrar en kidnappning.

Bokens två sista noveller är Fullbokat på motellet (No Room at the Motel) och Målningen med den ödsliga baren (The Picture of the Lonely Diner). I den förstnämnda ger en snäll Reacher bort sitt bokade motellrum till en bättre behövande, i den sistnämnda försöker han avstyra en avrättning. Kort sagt, en riktigt brokig samling rätt underhållande kortnoveller om Lee Childs hjältekaraktär.




Lee Child: En annan tid (Norstedts 2019)
(Past Tense. 2018)

Jack Reacher är i Maine och tänker korsa landet, från USA:s övre högra del till den nedre vänstra. Han kommer inte långt. I New Hampshire ser han en skylt om Laconia och blir genast påmind om hans faders födelseplats, ett ställe han aldrig sett. Reacher ger sig dit och börjar leta efter dokument som kan upplysa honom om familjens mark, fastigheter, något slags koppling till pappa Stan och hans föräldrar...

Samtidigt är de båda kanadensiska 25-åringarna Patty och Shorty på väg söderut mot New York och ett nytt liv tillsammans. Deras lilla Honda trilskas dock, kan inte köras så fort och paret blir försenade och frustrerade. De kör på småvägar utanför Laconia, måste ta en paus och stannar mitt ute i ingenstans på ett litet motell. Det kommer att bli allt annat än en trevlig upplevelse...

Ja, det här är mer Pattys och Shortys bok och berättelse, mer så än en saga om Reacher, men naturligtvis korsas de här tre huvudpersonernas vägar i det spännande och explosiva slutet.

Fram till dess är storyn egentligen tudelad. Reachers del är en förhållandevis stillsam tillvaro (rentav lite småtrist del av boken) där han söker information i olika stadsarkiv, på biblioteket osv. En liten räddningsinsats för en utsatt kvinna mitt i natten resulterar i minimalt våld men starka hämndkänslor. Det är förstås inte vem som helst som betett sig som ett svin och blivit nedslagen av Reacher. Snart skall den storväxte främlingen sättas på plats (läs: skadas svårt).

Del två är Pattys och Shortys tillvaro på det där motellet. Där visar sig ägarna vara fullkomligt opålitliga och komplett galna. De är mördare som planerar en festlig lek med de fångade gästerna...

Så dyker Reacher också upp på motellet... Men ungdomarna hade kanske klarat sig på egen hand?

Bortsett från det faktum att stora bitar inte har med Reacher att göra är just den halvan riktigt, riktigt spännande och obehaglig, rena skräckthrillern för en stund. Det här känns (på ett bra sätt) som en annorlunda Reacherbok. En av de bättre på länge rentav men Reacherhalvan är verkligen sådär. Pattys och Shortys upplevelser är betydligt bättre och såpass att betyget blir en stark trea. Hade bara Reachers eget bidrag varit mer intressant och tongivande kunde ju betyget ha blivit än bättre... 396 sidor.