Gunilla Bergström: Lycklige Alfons Åberg (Rabén & Sjögren 1984)
Alfons Åberg, snart 6 år, har tråkigt. Det har pappa också. Julen är över, snart börjar jobb och dagis. Paketen är öppnade, julgodiset är uppätet, granen barrar och Alfons bästa kompis Viktor är sjuk. Tänk om de bara kunde få ha roliga dagar hela tiden! Tänk om de kunde få slippa allt tråkigt?

Farmor som är på besök skrattar gott. Det är det dummaste hon hört, att man skulle få ha det skoj jämt. Det går ju inte. Då skulle man ju aldrig få ha det kul. Man måste ju ha tråkigt ibland för att kunna tycka att något annat är riktigt roligt. Så har inte Alfons och pappa tänkt. Nu vill de nästan ha tråkigt så att det skall hända något extra kul alldeles snart…

24 sidor.

Gunilla Bergström: Alfons och Milla (Rabén & Sjögren 1985)
Alfons och Viktor och Viktors kusin Milla bygger koja och leker. Milla är rolig och duktig på mycket, men alla de andra pojkarna säger att flickor kan man inte leka med.

Flickor är tramsiga och fega, pratar högt och gapar, är svaga, gråter, kammar håret, bryr sig om sina kläder, fjäskar för fröken, viskar och skrattar åt ingenting. Ja, flickor leker tråkiga lekar, håller ihop två och två, skvallrar och kan inte behålla hemligheter. Nej, usch och fy för flickor.

Pojkarna börjar mobba Alfons i skolan för att han har en tjej som kompis och det blir inte roligt alls för honom. Är han med Milla är de andra pojkarna dumma och att sluta leka med Milla är trist det med, då blir det ensamt utan bästa vännen och inget skoj i kojan. Hur skall Alfons göra? Han väljer såklart att leka med Milla! Heja, Alfons!

28 sidor som kanske inte är sådär riktigt roliga att läsa för sitt barn. En massa text och rätt fula bilder på flickor som gör saker som tydligen skulle vara dumma eller fel, saker som (dumma) pojkar uppenbarligen inte gillar. Det hela blir ju bra till slut men jag har svårt med mobbning i småbarnsböcker.

Gunilla Bergström: Kalas, Alfons Åberg! (Rabén & Sjögren 1986)
Alfons Åberg har fyllt 6 år och det skall ordnas kalas. Alfons själv är nöjd med ett litet kalas för bästa vännerna Viktor och Milla men faster Fiffi som är på besök vill ställa till med en jättestor fest. Alla lekskolans barn kan han väl bjuda, tycker hon, men då säger pappa stopp och belägg. 8-10 kompisar får räcka.

Faster Fiffi sätter samman listor på allt som måste fixas och så börjar hon städa, handla, baka tårtor och duka fint. Barnen kommer och Alfons öppnar sina paket, alla äter tårta och skall leka lekar och få varsin godispåse. Då börjar tråkigheterna. Barnen blir osams och börjar bråka. Det blir ett mycket stökigt kalas och Alfons blir glad när alla går hem.

Trist att det blev faster Fiffis jättekalasdrömmar som skulle verkställas när lille Alfons var nöjd med tårta och två bästa vänner på besök. Kanske lite väl storslagna planer för ett 6-års kalas men så kan det bli! En inte fullt så rolig berättelse som titeln och omslagsbilden antyder, men okej, svag trea kan betyget få bli.

28 sidor.

Gunilla Bergström: Hokus pokus, Alfons Åberg! (Rabén & Sjögren 1987)
Detta sticker ut från de övriga Alfons-böckerna så till vida att detta inte är bilderbok utan den ”första” riktiga Alfons-romanen. Boken är till formatet mindre än de andra sagoböckerna, har hela 60 sidor (även om berättelsen börjar på bokens 9:e sida) och omfattar mycket mer text än annars. Detta är en Alfons-berättelse i bokserien Börja Läsa, lättlästa sagoböcker för barn som just börjat läsa själva. Sidorna pryds också av en hel del svartvita bilder.

Här är det Alfons och kompisen Viktor som träffar på Trollkarlen, en äldre herre med sin hund, nere i centrum. De klappar hans hund och pratar med mannen som plötsligt börjar trolla. På något magiskt sätt trollar han fram 5-kronor ur barnens näsa och öron, nycklar från ingenstans och godis, småpengar och annat dyker också upp ur tomma intet. Pojkarna är fascinerade. De har träffat en riktig trollkarl! Pappa är inte helt övertygad om att grabbarnas berättelse är helt sann.

Eftersom barnen vill se mer trollerier går de hem till mannen och blir välkomnade i hans hus. Gång på gång fortsätter de att hälsa på och bjuds på saft och kakor – och trollkonster. När Trollkarlen så trollar fram ett riktigt flaskskepp åt Viktor blir lyckan total. Alfons å sin sida vill ha en hund. Trollkarlen löser det någon dag senare då en uppdragbar hund trollas fram. Fast då blir det hela riktigt tråkigt. Det var ju en riktig hund Alfons ville ha… Är mannen ingen riktig Trollkarl?

Hokus pokus, Alfons Åberg är en riktigt gullig liten berättelse.

Gunilla Bergström: Bara knyt, Alfons! (Rabén & Sjögren 1988)
Jag tycker det här är en rätt trist berättelse men av någon anledning gillar min lille 2-åring den här sagan. (Så frågan är vem som egentligen skall sätta betyget?) Alfons är 5 år och har lärt sig knyta knutar. Hans pappa tycker det är bra för nu slipper han knyta Alfons skosnören, nu kan ju Alfons göra det själv.

Alfons lånar rullar med snören och flera garnnystan och spänner upp trådar genom hela bostaden. Handtag på dörrar, skåp och lådor binds ihop med stolar och bord och mycket annat. Pappa får krypa under eller kliva över för att komma fram. När Viktor och Milla ringer på ytterdörren och vill komma in och leka kan Alfons inte öppna dörren – den är ju fastknuten med snören…

Nja, detta var väl ändå inte så märkvärdigt. En tvåa, men kanske en stark sådan. 28 sidor.