Gunilla Bergström: Listigt, Alfons Åberg! (Rabén & Sjögren 1977)
Ah, här har vi den kanske bästa Alfonsboken! 23 härliga sidor, där lille Alfons visar sig vara allt annat än liten och oförstående, något som hans äldre kusiner dock hävdar med bestämdhet.

Alfons är med sina kusiner hos farmor. Där äter han kakor och har roligt men när det är dags att spela kort får han inte vara med. Han är alldeles för liten och förstår ingenting, säger de äldre pojkarna, som spelar vidare med farmor.

Alfons är ledsen och ensam i köket och kämpar för att nå kakburken. Det blir ju jättefestligt när farmor säger att det blir dags för saft och kakor… haha.

Gunilla Bergström: Alfons och odjuret (Rabén & Sjögren 1978)
Alfons Åberg, 6 år, kan inte sova. Det finns ett odjur under sängen, ett odjur som främst är manifestationen av Alfons ångest och oro. Alfons våndas rejält. Han har nämligen gjort något mycket elakt. Han har skällt på en liten pojke, anklagat honom för att ha stulit Alfons fotboll, ja, Alfons har faktiskt slagit pojken så att han börjat blöda näsblod! Usch och fy, så elakt Alfons!

Alfons känner att odjuret lurar under sängen. Plötsligt inser Alfons att han måste vara snäll mot lillpojken. Han skall ge honom sin allra finaste gula leksaksbil. Men nästa dag syns lillpojken inte till någonstans. Han är inte och gungar, inte på lekplatsen, inte vid klätterträdet, inte på fotbollsplan. Alfons får gå hem i ogjort ärende och när natten kommer är odjuret tillbaka under sängen.

Alfons undrar om pojken blivit skadad, kanske hamnat på sjukhus av smällen. Kanske är pojken död? Alfons måste ligga vaken och tänka på allvarliga saker. Det är tur att Alfons ser pojken i mataffären nästa dag och kan be honom om ursäkt.

27 allvarliga men lättlästa sidor i en bra berättelse om att vara dum och få be om ursäkt och förlåtelse.

Gunilla Bergström: Är du feg, Alfons Åberg! (Rabén & Sjögren 1981)
Alfons är 6 år och tycker inte om att slåss, han avskyr bråk. På lekskolan bråkar nästan alla de andra barnen och när någon ger sig på Alfons ger han sig direkt, men det för bara med sig glåpord om att han är klen och en riktig fegis.

Pappa säger dumt att det är bra att kunna slåss, man måste kunna försvara sig och sen uppmanar han Alfons att klippa till. På lekskolan börjar tre nya barn och de är ena riktigt bråkstakar.

Till slut slutar allt med att tuffingarna säger till varandra att Alfons är tuff som vågar säga att han inte törs slåss, men det gör inte berättelsen roligare för det. Detta är kanske den allra sämsta Alfonsboken av dem alla. Jag funderade kring lägsta tänkbara betyg.

27 sidor med flera uppslag riktigt fula illustrationer och barn som bara skriker, hotar och slåss. Usch.

Gunilla Bergström: Var är bus-Alfons? (Rabén & Sjögren 1982)
Alfons Åberg står inte att känna igen, vart har bus-Alfons tagit vägen? Var är pojken som säger att han skall komma i tid men alltid brukar komma för sent? Var är Alfons som brukar säga att han har tvättat händerna men faktiskt inte gjort det? Alfons är oftast glad och busig. Nu är han ordentlig, stillsam och mycket tyst. Pappa är lite orolig. Vad har hänt?

Jo, Alfons är 7 år och imorgon skall han börja i skolan. Han är lite rädd och undrar över hur det skall bli. Naturligtvis går första dagen i skolan alldeles utmärkt och bokens budskap om att det är okej att vara pirrig i magen vid skolstarten går fram. Tyvärr är detta ändå inte en av de bättre Alfons-berättelserna och somliga bilduppslag är rätt tråkiga. 28 sidor.

Gunilla Bergström: Vem spökar, Alfons Åberg? (Rabén & Sjögren 1983)
5-årige Alfons Åberg vet att det inte finns några spöken. Det VET han. Och det finns inga monster heller. Monster och spöken finns ju bara på film och TV och i sagoböcker. Fast ibland glömmer Alfons det.

Det är ju faktiskt lite otäckt ute när det blir mörkt. Och hörs det inte alltid konstiga ljud hemma när man är ensam i huset? (En 5-åring ensam hemma? Va?) Pappa har en bra ramsa att säga om man tänker på spöken och monster. Det är bara att säga ”Stick du stygga spöke – för du finns ju inte” så slutar man tänka på dem.

Det är en bra ramsa men Alfons tycker ändå att det känns lite pirrigt att gå ned i den mörka källaren, och visst fladdrar gardinerna alldeles för mycket? Är det någon som gömmer sig bakom dem eller är de kanske livs levande spöken?

Alfons hittar spöken som pappas ramsa inte biter på. 28 bra sidor.