Arne Dahl: Viskleken (Albert Bonniers Förlag 2011)
A-gruppen må vara nedlagd men de allra flesta av medlemmarna är tillbaka i tjänst, nu i Opcop, en helt ny och hemlig operativ styrka inom Europol som skall bekämpa internationell brottslighet.

Under ett toppmöte i London är det Opcop-anställde Arto Söderstedt som tar del av en påkörd mans allra sista ord.

Hemma i Sverige visar sig en svensk möbelhandlare ha kontakter med den italienska maffian. Somligt pekar också på såväl barnpornografi som dumpning av giftigt avfall när polisen utreder fallet närmare.

En fågelskådare i England finner en mördad naken kvinna vars kropp arrangerats som något slags konstinstallation i skogen. Inne i kroppen finns ett mystiskt meddelande.

Ja, Opcop jobbar med flera olika utredningar parallellt, sakta men säkert verkar dessa ha saker gemensamt.

Viskleken omfattar hela 504 sidor och det är alldeles för många. Jag har gillat flera av Arne Dahls kriminalromaner om A-gruppen, det här känns som en stor besvikelse. Inte nog med att de flesta gamla bekantingarna är med, ny utökas persongalleriet med mängder med nya utredare från Europas alla hörn, det hela blir en rörig historia, det spretar åt alla håll och kanter och spänningen är nästintill försumbar. Berättelsen tuffar sakta på, det är pratigt och segt, inledningsvis flera hundra sidor transportsträcka som tyvärr inte fångar mitt intresse.




Arne Dahl: Hela havet stormar (Albert Bonniers Förlag 2012)
Efter den stora besvikelsen Viskleken sänker jag förväntningarna på Arne Dahls nya bok i Opcop-serien och då blir det hela lite bättre. Nu är jag dessutom mer bekant med alla de nya figurer som introducerades i förra boken. Tyvärr också lite inställd på en fortsatt pratig, långsam och spretig historia. Och något åt det hållet får jag förvisso men detta är faktiskt i ärlighetens namn mer spännande än Viskleken. Och med någon överraskning därtill…

Det blir nya fall som Opcop måste fokusera på och än en gång verkar de olika fallen ha saker och ting gemensamt. Men det fattar man såklart inte till en början…

I Belgien påträffas en plastikkirurg med vissa terroristkopplingar hängd i sin bostad. Har han tagit livet av sig eller blivit mördad?

I Stockholm skjuts en albansk vapenhandlare ihjäl och på en fängelseö utanför Italien hittas ett sargat lik efter en tjeckisk EU-parlamentariker.

Lägg till allt ovanstående kannibalism och diverse andra otäckheter och du får Hela havet stormar på 480 sidor, den andra boken om Opcop-gruppen, och en bitvis mer spännande historia än seriens inledning. Nu så, nu kanske det tar sig… Vi får se vad del tre har att erbjuda.




Arne Dahl: Blindbock (Albert Bonniers Förlag 2013)
Jodå, den tredje delen blev ytterligare något vassare än föregångarna. Det både börjar bra och slutar riktigt spännande och efter 506 sidor har vi värsta cliffhangern, inför den avslutande fjärde delen i Opcop-serien.

Fast mellan inledning och avslutning, som vanligt, ett sammelsurium av olika aktörer och utredningar som spretar, fast kanske ändå har något gemensamt.

EU:s miljökommissionär skall hålla sitt sommartal och det förväntas att slå ned som en bomb. Det handlar om ett revolutionerande fiffigt sätt att tanka bilar på, utan bensin! Olyckligtvis verkar det finnas mycket starka krafter inom (förmodligen) oljebranschen som vill stoppa både talet och den bakomliggande forskningen.

I Amsterdam smygtittar Opcop på ett gäng smugglare som handlar med människor, i hopp om att kunna få mer info som kan leda till att hela ligan hamnar bakom lås och bom. Ligaledaren verkar dock mest vara intresserad av ett simpelt dataspel.

I Stockholm mördas en dansk kemiteknisk forskare. Det enda vittnet till dådet verkar vara en tiggare. Kanske rentav en blind tiggare. Denne är hur som helst försvunnen.

En död kinesisk pojke, ett mikrochip som skall drickas, ett avhugget huvud och en bomb, döda kollegor som kanske inte är döda och mer än så. Ja, här händer det mycket på olika håll. Här och där är det riktigt intressant och spännande, av och till kanske inte så värst. Omfattande, spretigt, men ändå hyggligt trovärdigt om europeiskt polisarbete. Och som sagt 50 spännande sidor som avslutning. Rätt nära betyget fyra i betyg, men ändå inte.




Arne Dahl: Sista paret ut (Albert Bonniers Förlag 2014)
Med sina 559 sidor blir Sista paret ut den tjockaste boken i Opcop-serien, men så skall också Arne Dahl knyta ihop säcken och komma till något slags avslutning för de många huvudpersoner vi stiftat bekantskap med i fyra romaner omfattande totalt 2000 sidor.

Mannen och kvinnan befinner sig i paradiset när explosioner skakar om tillvaron. En missilbestyckad drönare avlossar sina vapen mot dem och paret måste fly för livet. Någon har hittat dem där de gömt sig…

På bioteknikföretaget i Hornsberg upptäcker en sommarpraktikant oegentligheter i datatrafiken. Det verkar som att företaget blivit bestulna på riktigt hemlig forskning.

Opcop-teamet i Belgien har förlorat en medarbetare, men kan kanske få två åter. Kollegorna Tebaldi och Potorac är visst inte döda utan i livet men kidnappade. Vem har tagit dem? Varför? Och var finns de?

Opcop-chefen Paul Hjelm sänder ut sina styrkor i par efter par. Det finns mystiska saker att utreda både här och där och så måste förstås de försvunna kollegorna räddas!

Ett par hamnar i Shanghai för ett samarbete med en polis som kanske, kanske inte är på deras sida. Där borta håller somliga på med övervakning och företagsspionage…

Några hamnar i södra Italien, på jakt efter mer info om den försvunna kollegan Tebaldi. Fast han heter visst i själva verket något annat?

I ett fängelse sitter Udo Massicotte, involverad i försök att klona människor. Opcop trodde sig ha stoppat hans verksamhet men se där verkar de ha haft fel. Massicottes verksamhet blomstrar på en ny plats och själv hade han inte tänkt stanna i fängelset. Ett par av Hjelms medarbetare sänds till fängelset för ett samtal med den galne forskaren.

Miriam Hershey tycker sig ha en god relation med pojkvännen. Nu funderar hon ändå på om han skulle kunna ta sig an ett undercover uppdrag åt Opcop och infiltrera ett amerikanskt säkerhetsföretag.

Ja, återigen dyker Asterion och Christopher James Huntington upp i handlingen. Lägg till det en ny form av starkt beroendeframkallande narkotika, genetiskt experimenterande för att skapa superpsykopater, italienska maffian, mexikanska knarkkarteller och en polischef i samspråk med sin terapeut. Och mer än så. Den avslutande delen i serien blir kanske den bästa, om än lite lång och bitvis snårig. Men du har säkert vant dig vid detta om du tagit dig igenom de föregående delarna.

Sista paret ut blev hur som helst en bra avslutning på Opcop-kvartetten.