M. J. Arlidge: Nu i ro slumra in (Lind & Co 2018)
(Little Boy Blue. 2016)

På en av Southamptons sexklubbar hittas en man bunden, tejpad, strypt. Kommissarie Helen Grace får en chock när offret avtäcks och hon känner igen offret som Jake, hennes mycket hemliga dominator som piskat henne när lusten pockat på.

Utan att alls avslöja sina egna böjelser måste förstås en galen mördare hittas och stoppas. Problemen ökar dock när ännu en man mördas och det återigen finns en koppling till stadens poliskommissarie.

Skall Helen verkligen avslöja sina relationer med de båda männen? Ja, innan hon ens hinner överväga det hela verkar stadens starkast grävande journalist och en svuren fiende till Helen faktiskt ha fått nys om situationen… Snart kan alla hemligheterna ändå vara ute i tidningarna och då sitter kommissarien säkert än mer illa till.

Lättläst och rätt spännande, tyvärr med ett slut som inte alls känns färdigt. Berättelsen tar slut väl abrupt och det bara måste komma en fortsättning på det här. På ett sätt riktigt spännande med en cliffhanger med nja, här vill man ju samtidigt genast ha mer. Hur skall det gå med detta? 352 sidor.




M. J. Arlidge: Kurragömma (Lind & Co 2019)
(Hide and Seek. 2016)

Helen Grace sitter inlåst på ett kvinnofängelse i väntan på rättegång, misstänkt för mord.

Som läsaren som följt den här serien vet är detta en falsk anklagelse, Helen är ditsatt av sin systerson Robert Stonehill, en driftig men galen ung man.

Merparten av dessa 378 sidor utspelas innanför fängelsets murar, utanför dem är det kriminalinspektör Charlie Brooks som tänker trotsa sin nye chefs order om att Helen Graces utredning är nedlagd, att saker och ting nu är avklarade. Helen Grace är ju en mördare, en skam för poliskåren säger alla, men den bilden delas alltså inte av Charlie som tänker leta reda på Stonehill, hitta bevis som friar Helen och sätter rätt mördare bakom lås och bom.

Fängelsetillvaron för vår före detta kriminalkommissarie är tuff. Ingen intern gillar en före detta snut. Kvinnorna hotar varandra, hatar varandra och någon på fängelset är en galen mördare! Helen Grace tänker finna den skyldige. Problemet är att fängelsets vakter och ledning tror att det kan vara Helen själv som är mördaren!

Ja, någon smyger runt och dödar intagna kvinnor, och det är såklart inte Helen, men är det en annan intern eller möjligen någon av de tuffa vakterna? Ja, säg det.

Det dröjer rätt länge innan detta blir spännande så något bättre betyg än en medeltrea kan jag inte bjuda på.




M. J. Arlidge: Älskar inte (Lind & Co 2020)
(Love Me Not. 2017)

I princip hela boken utspelas under ett enda hektiskt dygn.

Ungdomarna Jason och Daisy ger sig ut på en mordturné, skjuter ihjäl folk till höger och vänster, stjäl droger och pengar. Polisen försöker såklart få fast dem och hitta en orsak till vansinnesdåden.

Samtidigt som polisen utreder och jagar efter mördarna är stämningen inte den bästa i teamet. Nu när kommissarie Helen Grace är åter i förarsätet efter att falskt anklagad ha tillbringat tid i fängelse är stämningen rätt frostig mellan Helen och somliga kollegor...

Många korta kapitel gör detta till en snabbläst berättelse i högt tempo, dessutom endast 330 sidor lång. Det är lagom spännande men på det hela taget en föga överraskande berättelse. Det här är Arlidges egen Bonnie & Clyde-saga eller som filmen Natural Born Killers satt på pränt. Typ. Ett stabilt bidrag till en underhållande kriminalserie, en betygstrea med ett stänk av extra styrka.